Igår skrev jag upp alla elitmomenten på armen (för att verkligen komma ihåg dem på planen) tänkte igenom vad som var stora viktiga bitar om måste bli bättre NU, både i detaljer och attitydmässigt och tog ett träningspass där jag tränade någon eller några delar i varje moment och fokus blev då:

– Förflyttningar mellan momenten

– Stadga i  alla delar där det behövs (ligga kvar i inkallningen och i fjärren när jag går ifrån, hålla positioner i Z:at, ligga stilla i rutan vad som än händer osv)

– Hålla i apporterna utan tugg

– Älska metallapporten

– Övergångar mellan fotgående och z:at

Hm, jag som bara skulle kampanja några grejer i taget ;). Fast fem funkar faktiskt. I alla fall i den här kombon.

Allt utvecklades men jag befann mig också på en väldigt störningssäker plats – min egen gräsmatta – och Tassla är ett ess i den miljön. ;) I stadgan försökte jag lura henne att flytta sig och resa sig genom diverse manövrar såsom att börja tokspringa åt ett annat håll, kasta bollar och göra ”ryck” med kroppen som att vi ska rivstarta. Tassla är ju läskigt läraktig. Så efter ett försök där hon reste sig, jag snodde leksaken och retades så lät hon inget rubba sig. Bara att flytta ut i svårare miljö nu då och lägga på ännu mer aktivitet, att det ska hålla i kedjor är ju grejen.

Även hållafast-träningen gick bra. Jag tror att det här med tugget är en grej som kommer fram när hon är lite osäker/påverkad av miljön eller situationen/är väldigt uppdragen. Jag försöker träna det så att jag drar upp henne mer och mer och påminner mycket med omvänt lockande om hon då skulle tugga. I det läget får hon inte en belöning mer än att jag kan säga braaa när hon väl håller hårt men för att hon ska får en verkligt bra belöning så måste hon hålla hela vägen. Jag gör också många ingångar från nära håll där jag belönar mycket för att hon håller hårt.

Övergången mellan z:at har jag efter lite resonerande med Snille-Åsa kommit fram till att jag ska göra övertydliga momentrutiner inledningsvis för att successivt – till tävling – ha bantat ner dem så att de är möjliga att göra. Nu gör jag så här: I belöningen efter fotgåendet börjar jag gå bakåt. När Tassla följer efter ger jag det kommando jag ska börja med i z:at, alltså olika varje gång, och gör ett litet omvänt lockande (om det behövs), belönar och ger frisignal. Sedan ställer jag upp vid konen för z:at. Tänker att signalen sedan ska vara att jag backar ett par steg och hon följer efter. Får se om den är tillräckligt tydlig, men jag backar inte någon annanstans i alla fall.

Metallapporten blir bättre bara av att jag har ett hinder med och om jag drar upp farten och laddar på med lite olika laddningssignaler (så som ”klara, färdiga …” eller ”schhh”). Men jag behöver göra mer där. Måste fundera vidare.

 

IMG_3183

Den här fina tårtan fick jag förresten för ett tag sedan av fina Åsa som inte tyckte att vi hade firat Tasslas uppflytt ordentligt. <3 Bra träningskompisar är ALLT! Jag vet ingen som Åsa, som är så positiv och som verkligen kan glädjas – så att hon nästan gråter – med andras framgångar! Och hon peppar dessutom så bra när det är motigt. Det är fantastiskt fina egenskaper! :)