Nu har Tassla haft sin kurspremiär!

Sista tvådagarskursen med Maria B för i år – trist – men oj så skoj att gå kurs med Tasslet.

Idag fick hon tre träningspass och alla tre gick som en dans. Jag tänkte att vi skulle först och främst leka och se om det kanske gick att göra någon liten kontaktövning. Jag bad om att få vara först ut av alla och det var ett medvetet drag från min sida. För jag vet ju att när vi gjort ett varv, det vill säga alla ekipage har tränat 20 minuter var, så kommer det vara en massa tappade godissmulor på marken. Och jag visste att det skulle bli en otroligt svår störning för Tassla (cockerns två främsta fritidsintressen; att nosa och att äta godis…). Så jag ville vara först för att få ett lyckat, störningsfritt pass till att börja med. Hon har ju faktiskt bara tränat på en annan plats än hemma en enda gång förut, så bara det borde ju vara tillräckligt utmanande. Tänkte jag.

Vi lekte; hade dragkamp – hon fick vinna leksaken och sedan springa in med den och lämna i min hand (PERFEKTA avlämningar för övrigt), vi lekte även byta leksak på ”ja”-leken, det gick galant. Jag gjorde några skick till och från filten, några ingångar med och utan kloss och började med fotgåendet baklänges. Hon var med mig hela tiden, hade fullt fokus på uppgiften och släppte mig bara en gång då hon behövde nosa lite när jag hade tappat godis. Fantastiskt!

Därefter varvade jag ner henne lite med en rastning och lade henne sedan i bilen där hon la sig och sov, helt cool. Otroligt.

Det andra passet tränade vi apportering. Delarna att hålla, gripa snabbt och springa fort in till mig med apporten blev tränade. I hålla-träningen (som ännu inte är så högt värderad) visade hon upp en hel del nosande efter godis men hon gjorde allt det andra med stort fokus och bra tryck. Vi har aldrig gjort de här övningarna förut men Tassla jobbade glatt på som om hon visste precis vad som förväntades av henne. Häpnadsväckande.

Sista passet ville jag prova på störningsträning. Det har vi aldrig gjort förut och nu förbannar jag mig själv för att jag hade glömt filmkameran för HUR duktig var inte valpen? På slutet av det korta passet satt Maria ner tre decimeter ifrån oss och pratade med gullig röst, höll fram en leksak och till slut även en godisbit. Tassla kamplekte entusiastiskt och slängde bara ett öga på Maria när hon närmade sig och satte sig. Inte förrän Maria stack fram ansiktet väldigt nära Tassla släppte Tassla fokus på mig första gången. Då hade jag övergått till att ha henne framför mig och klicka för kontakt. Andra gången hon släppte mig var när Maria tog fram godis och höll fram godbiten helt nära valpen. Då blev det svårt ;0). Men så fort hon fattade att hon inte fick godisen så återgick hon till att titta på mig och ignorera Maria.

Tassla uppvisade helt enkelt inga särskilda svaga punkter. ”Det är bara att träna vidare” konstaterade Maria.

Vilken hund. Helt otrolig.