Nej, jag hittade inte en akupunktör i källaren. MEN jag hittade en i Mölndal!

Som jag skrev i mitt inlägg från källaren så sökte jag efter en välutbildad akupunktör som har fördjupad kunskap om kinesisk medicin och då särskillt akupunktur. Jag har verkligen mailat, googlat, frågat och till slut vände jag mig till Svenska Akupunktörförbundet som organiserar akupunktörer i Sverige. För att vara medlem hos dem måste man ha en utbildning på minst 3 allternativt 5 år som ska uppfylla vissa kriterier. Jag frågade om någon av deras medlemmar behandlade hundar. De kände till en enda (!) och bad mig att höra av mig och tala om i fall jag kunde få hjälp hos henne.

Ok, jag kontaktade en mycket tjänstvillig kvinna i mellansverige som sa att hon jobbade förvisso även med hundar men inte med just akupunktur eftersom det tydligen funnits lite oklarheter från Jordbruksverket kring vem som får behandla hundar och inte. Men så tipsade hon mig om DEN HÄR skolan. Som alltså har en 2-årig distansutbildning för djurakupunktörer.

DE i sin tur var bussiga att tipsa om akupunkturläraren på skolan som… TA-DA; råkar bo tre mil från mig (Mölndal). Om man ber om saker så kommer de till en förr eller senare, hörde jag någon säga en gång, och ibland känns det ju onekligen så. :o)

Jag menar, hur stor är chansen? Jag letar förutsättningslöst över hela landet och hittar en skola 20 mil härifrån vars lärare bor typ granne med mig…

Så nu har jag fått kontakt med Daniel Kleen på Equiterapi. Han verkar vara en hejare på det här – när det gäller hästar :O). Men det visade sig att han behandlar hundar också, så idag åkte jag och Totte dit.

Jag berättade vår lååånga historia av magtrassel, kliande, öronproblem, rinnande ögon och ”energitapp”. Som avslutades med att Totte varit mycket sämre sedan han svalde armen – sämre i allt; han har fått en infektion i ögat, han slickar sig irriterat på snoppen, han kliar i öronen och hans mage är INTE bra – den går upp och ner hela tiden.

Daniel ställde några enstaka frågor som ”vilken färg har avföringen haft den senaste tiden”. Och DET var en intressant fråga för jag har just undrat hur 17 Tottes avföring kunnat vara GRÖN och GUL på sistone UTAN att jag ändrat något alls i kosten!?! Jag bevakar varenda steg han tar så jag hade sett om han ätit gräs.

Jo, det gröna kan tydligen enligt den kinesiska medicinen tyda på en ansträngd lever (mitt ord, minns ej om han sa ansträngd) och överhuvudtaget var tydligen alla symptom som jag rabblade upp – ögon – öron – kli – slicka i skrevet – också tecken på det.Och det kändes faktiskt sjukt bra att höra det för jag har hela tiden trott att allt det här trasslet HÄNGER IHOP på något vis.

Så det blev i huvudsak levermeredianen som han stack nålar i, om jag fattade rätt, men även lite för mjälten också. Alltså handlar Tottes problem, enligt Daniel, troligen om levern. Magtrasslet är bara ett symptom på att han har levertrassel. Daniel förklarade det ungefär som om att när magen märker att levern trasslar försöker den hjälpa till och då blir det för mycket för magen och så blir det trassel där också. Eller någonting i den stilen.

OCH därför varnade han mig för att Totte nu initialt kan bli mycket sämre och att det kan hålla i sig några dagar. Därefter ska jag märka en förbättring. Det där med att bli sämre först minns jag från när jag själv fick akupunktur. Då pratades det om en ”försämringsförbättring” vilket innebar att om akupunktören ”träffat rätt” så blir det sjuka området liksom överaktiv inledningsvis.

Daniel sa att en häftig reaktion brukar innebära något gott – det brukar betyda att hunden svarar på behandlingen och att det sedan faktiskt blir bättre med goda chanser att bli helt bra. Målet är ju att han ska bli HELT BRA.

Så, för första gången sedan Totte blev sjuk så jublade jag över hans dåliga mage idag. Vi kom bara hem efter behandlingen och ur bilen, gick 20 meter, sedan satte sig Totte och hade rätt bedrövlig diarre´.

HURRA!!!

;O)