Jag har VÄRLDENS bästa spårhund! Förlåt om jag tjatar om det men det måste bara sägas igen. ;o)

Idag träffade vi Jessica och Eva  igen, för att denna gång lägga spår på ett jättestort fält. Disa och Bruno, rottisar, och Zlatan västagötaspets, och så Totte, skulle få varsitt spår. Vi fick klura en del på hur vi skulle lägga dem för att det skulle bli kul och svårt men inte för svårt för dem.

Zlatan som bara är valp fick gå ett litet spår utan några störningar (mer än kaninbajs som är störning nog för honom :O)), Men de andra tre la vi rätt knixiga spår till.

Både Bruno och Disa fick spår i form av ett M. Utmaningen var så klart spetsvinklarna – topparna på M:et – men också att bådas spår korsades av Tottes spår.

Tottes spår korsades alltså av två andra spårläggare + att jag lät Bruno med matte gå sitt spår först så det blev med andra ord två olika människor och en hund som gått över hans spår på flera olika ställen. En av de människorna var dessutom jag (som la Brunos spår)… Och DESSUTOM passade Bruno på att ta en del av Tottes spår och även att gå fram till en av hans snusdosor och ta den i munnen :).

Spåret var 1,2 kilometer långt och hade bara legat rekordkort; 1 timme och 15 minuter. Det längsta spår Totte gått tidigare är ca 500 meter. Och vi ha nyligen gått ner från tre timmars liggtid till 1,5 (en gång).

Så jag var verkligen förväntansfull inför det här spåret – vilka utmaningar!

Jessica har ritat hur spåren var lagda genom Sports Runner, en app som hon har i telefonen, (den har jag nu också laddat ner -urkul ju!). Kolla här så får ni se hur spåren gick.

Jag gjorde ett direktpåsläpp och den lilla cockerrumpan skumpade i väg spikrakt i spåret, vinklade lite svagt åt vänster och tog första naturpinnen som om han aldrig gjort annat. Naturpinnar är grejen! Efter att ha firat skumpade han vidare rakt in i spetsvinkeln, slog ett varv och skumpade sedan vidare åt rätt håll. Därefter passerade vi mitt (och Eva och Brunos) spår utan minsta ansats att ta det. Lite längre bort där Bruno varit och gått i Tottes spår tog han deras spår (då de gick av vårt spår, dvs när de fattat att de var på fel spår) ett litet tag men då stoppade jag bara lite och han vände tillbaks och tog omedelbart rätt spår igen.

Nästa vinkel gick fint och även nästa som ledde oss in i en ny, väldigt svår spetsvinkel. Här fortsatte Totte rakt fram säkert 30 meter innan jag (som hade fått just den här vinklen förklarad för mig) ropade på Totte. Han vände faktiskt direkt och sprang tillbaks i full fart, rakt på rätt spår och fortsatte…

Sista biten bjöd på en extra svår utmaning eftersom vårt spår kom lite nära där Jessica (som la Tottes spår) och Zlatan gått. Zlatan gick av sitt spår vid ett tillfälle och kom så nära Tottes att Totte nu fick vittring på det spåret. Eftersom jag visste att det hade hänt så vände jag bara Totte och gick åt andra hållet, och givetvis hittade han det riktiga spåret igen! Det var ju en klart taskig svårighet eftersom det ju var Jessica som lagt Tottes spår, men han verkade klara det bra ändå. ;o)

Jessica hade lagt ut fem pinnar och två snusdosor. Totte missade en pinne helt och hållet (som inte jag heller såg) samt galopperade förbi en på nära håll (som jag plockade). Där gick det lite väl fort, jag hade kunnat bromsa mer.

Det här var så kul att jag hade kunnat slå volter på vägen till bilen (ja, om jag hade haft den fysiska förmågan alltså…) Jag fick hjälpa Totte pytte-, pyttelite några gånger och det ska givetvis inte bli en vana men kära nån vad fint han löste även det. Han bara jobbar vidare, ger sig aldrig.

Han var så klart urtrött på slutet. Han verkade nästan berusad, ragglade över sista snusdosan men slickade den omsorgsfullt ren när jag öppnat den. Han ligger ju på och drar rejält i linan hela tiden, så det måste varit väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Men när vi slutade försökte han ändå fortsätta spåra…

Sist gick veteranen Disa (Dackes syster) sitt spår och sedan fick jag gosa och busa lite med henne, det var pricken över i:et på en härlig eftermiddag!