Här kommer en liten filosofisk fundering.
Häromdagen fick jag en kommentar på bloggen från Helena, som fick mig att tänka till.

Hon skrev, efter att ha visat nyfikenhet på min träning och önskat mig lycka till, att hon hade en invändning: ”ditt huvudfokus är väl på tystnad och ingenting annat?”.

Det var en väldigt bra kommentar som fick mig att fundera över vad mitt huvudfokus faktiskt är, och vad det får för konsekvenser för min inställning till träningen.

En av grundprinciperna i klickerträningär att vi formulerar vad vi VILL HA inte vad vi INTE vill ha. Ett klassiskt exempel är ”min hund hoppar när den hälsar, det vill jag inte”. Okej men vad VILL du att hunden ska göra då? ”Ha alla fyra tassarna på marken när den hälsar”. Fint. Då tränar vi det.

Det tänket har två fördelar; jag måste formulera mig positivt och konstruktivt och jag måste bli konkret. Att säga ”jag vill träna att min hund inte hoppar” är vagt och rymmer 100 tolkningsmöjligheter, och blir därmed svårtränat.

Jag har i perioder sedan Totte varit liten valp haft fokus på att träna tystnad. Jag har fram för allt jobbat med positiv förstärkning av tystnad och haft som krav att han måste vara tyst för att få börja träna.

Det har inte räckt hela vägen. Så nu har jag börjat ha fokus på pipet istället för tystnaden. Det gör att jag upptäcker helt andra saker och plötsligt öppnar sig fler möjligheter till MER TYSTNAD. Men det är faktiskt så att huvudfokus just nu är på pip. Inte minst om jag väljer negativt straff som arbetsmetod (utebliven belöning vid fel beteende).

Faran med det är, som jag ser det, att jag blir så upptagen av att höra pipandet att jag glömmer att bekräfta och vara nöjd med all tyst träning jag faktiskt får. Att jag skulle kunna fastna i att hitta fel så jag kan straffa dem. (Obs! Endast genom negativt straff!)

Men jag tänker samtidigt att den faran motar jag bort genom att jag ju faktiskt väldigt mycket vill att det ska bli mindre och mindre pip vid varje träning. Jag försöker alltså inte provocera fram pip utan träna väl så han ska klar av att vara TYST. Jag belönar också för tystnad. Ibland vet jag att det kommer bli svårt för honom och om han ändå lyckas vara tyst i ett sådant läge så belönar jag för det. Om han fattar det är en annan femma.

Man skulle kunna tänka sig att jag dock mäter tystnad istället för pip. För att ha ett mer positivt anslag. ”Så här mycket har tystnaden ökat”.  :o)

Att mitt huvudfokus nu är på pip är ett medel för att nå målet – tyst träning. Tätt efter huvudfokuset kommer fokus tystnad. Kanske byter de plats igen när vi kommit längre i träningen. Men slutmålet är förstås tystnad.

Men just nu tycker jag faktiskt att mitt huvudfokus är pip. Eller…?

Förresten så har jag nu tränat i två dagar med min nya kedja. Jag upptäcker nya saker hela tiden, det är verkligen lärorikt. Återkommer om detta!