Det finns flera sätt att lära in luktdiskriminering på. De flesta brukar, enligt min erfarenhet, gå för fort fram och blanda i hopp träningen av själva urvalet/diskrimineringen och själva markeringen. Resultatet blir både dåliga urval och dåliga markeringar.
Och då får man göra om och rätta till och det är så dödens tråkigt. Egentligen är jag lat som 17 så alla genvägar som håller är välkomna, men man får ju inte vara lat och dum…
I specialsöket, där jag har mina rötter, så är man noga med att skilja på markering och själva nosarbetet. Detta för att man vill att båda beteendena ska bli ”rena” och stabila. Detta tänket vill jag ta med mig in i lydnadsmomentet vittringsapportering.
Och för att ta bort risken för att röra ihop markering och urval, så använder jag Post-it-lapp-metoden. Jag vet inte vem som kom på den här geniala idén först, men det var någon Canisinstruktör och sedan följde flera efter och utvecklade metoden. Så den kan nog se lite olika ut men grundtanken är att lära hunden att leta upp och markera – dvs frysa med nosen – den lapp som har min doft. När hunden kan hitta rätt lapp bland flera andra så börjar man sätta lapparna på pinnarna, så småningom börjar man lägga in pinnar utan lappar och till slut har man arbetat bort lapparna och har en hund som fryser med nosen på rätt pinne. (Och slutligen lär man hunden att plocka upp pinnen).
Här lär jag Totte de allra första stegen,
1, att frysa med nosen i flera sekunder i min hand
2, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand
3, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet
Eftersom Totte länge kunnat dutta i min hand, då det är en grundfärdighet för att lämna av leksaken i min hand, så blev den första utmaningen att få fram en dutt där han frös i flera sekunder. Totte försökte inledningsvis att dutta både snabbare – flera i rad – och hårdare. Jag ändrade då lite på hur jag höll min hand så att den var mer parallellt med golvet (se filmen) istället för lodrät mot golvet (som när han lämnar av leksaken). Det verkade göra att han inte låste sig vid det gamla sättet att dutta på, och han provade då att hålla kvar nosen lite längre mot handflatan.
De här tre första stegen gick fort, på två korta träningspass fattade han grejen.
Kvinnan bakom! ;o) Genialt Ann-Louise! Men så är det när man ligger i fronten och utvecklar nytt tänk – många är skeptiska… Bra att du stod på dig. Jag återkommer kanske med frågor om jag kör fast. Just nu är jag nästan orolig för att det går för fort… Ha det bra, Lena
Kul att du gillar min idé ;-)! Uppkommen för många år sedan pga min schäfer Essies nypande och lyftande i allt som gick att lyfta!
Det roliga är att de flesta tittade på mig som om jag var en idiot när jag kom första gången med tanken. Canisgänget var på ChickenCamp hos Marie Fogelkvist. Jag kom upp och tyckte att jag hade kommit på värsta bästa idén. En del fnysningar var det allt, men sen ändrade det sig. Hi hihi
Tja, det är ett av många sätt att träna vittringsapportering på….
Ha en trevlig helg Lena!
// Ann-Louise
Camilla! Alla stegen kommer på film.
Ett annat sätt som min Caniskollega Elsa börjat jobba med:
http://blomsterhundar.se/2010/10/01/instruktorsutbildning-pa-hik/
Kom bara i håg att skilja på markering och själva nosövningen!
Ja hurra, luktdiskriminering! och film till, jätteroligt! Hoppas att få se alla stegen på film, mycket lättare att hänga med i träningen då:)
Du som är utbildad i specialsök, är detta bästa inlärningen för luktdiskrimineringen (givetvis tycker du det, annars hade du inte valt detta sättet), men finns det något bra alternativ om man inte skulle köra med lappar?
Ja, Anna, det är nog en bra idé med tofs ;o), jag ser ju inte heller nämligen – långa öron och lång lugg som döljer nosen… därför jag kryper runt på golvet…
Vad fint det går! Men vad sägs om en toffs på Totte? han ser ju inget ;-)
hi hi.. Filmen var det som behövdes för lite luktinspiration..hade glömt den här G-F. Nu vet jag vad jag skall jobba på i veckan, tack!
Må så gott/ Anna & Felix