I dag har Caniskollegan Carina Swartling och jag haft andra helgen på årets tränarutbildning i Göteborg. Vi har förmånen att möta ett väldigt härligt gäng som prestigelöst och generöst bjuder på sig själva, stöttar varandra och löser problem ihop.
Klart att går man tränarutbildningen är man väldigt motiverad och det är det här gänget – oavsett hur långt de har kommit i sin klickerkompetens.
Hur som helst så undrar jag om det inte är jag och Carina som lär oss mest av alla ;-). Vi har ju förmånen att få se och coacha alla, att få klura tillsammans med var och en kring att lösa deras specifika problem och vi får följa utvecklingen av nio ekipage på nära håll. Dessutom får vi sträcka ut vår egen förmåga när vi ska svara på frågor av olika slag.
Den här dagarna har vi ägnat åt kriteriesättning och loggföring. En av helgens höjdpunkter var när deltagarna i grupper om tre fick träna en hund de inte kände. Först fick de stubbträna, det vill säga sitta och skriva ner planen för träningen och sedan var det bara att gå ut och träna och föra logg.
Som glada försökskaniner, det vill säga hundar, hade vi lånat den franska och mycket envisa bulldoggen Melker (min grannes hund) och de två australiensiska och mycket envisa cattledoggarna Dottie och Musse (Carinas hundar). Det var väldigt roligt att se hur gänget kring Melker först bad hans matte att gå därifrån, eftersom Melker bara stod och glodde på henne hela tiden och sedan bad henne att komma tillbaka eftersom Melker bara stod och glodde på dörren hon försvann igenom… ;-) Han vägrade att ta godis (leverpastej, kyckling, köttbullar och Frolic) och han vägrade leka.
För vad ville Melker ha mest av allt? Jo, sin matte. Därför placerades hon några meter bort och så fort Melker tog kontakt med sin förare så fick han springa till matte och bli klappad. På det här viset fick de honom att både vilja ta godis och börja leka. Och en bit in i träningen så tyckte Melker inte att matte var så himla kul längre utan han stannade helt enkelt kvar hos sina tränare för att få lek och godis från dem. En värdefull kunskap; att det går att förskjuta värde från en belöning till en annan.
På slutet belönades Melker (som tränades i att skvallra på andra hundar) även med att få gå och lukta på en kissfläck, en av hans absoluta favoritsysselsättningar. Att använda sig av det som hunden allra helst vill ha som en belöning du har kontroll över är suverän träning. Dacke älskar att utforska området runt oss och så fort han får chansen tar han en runda för att kolla omgivningarna. När jag tränar riktig bra så kan jag använda det som belöning; han får helt enkelt söka av platsen vi är på när han har varit riktigt duktig.
Att få springa och hälsa på en människa eller hund, få nosa i någons väska, hälsa på löptik, lukta på något spännande, få följa ett spännande spår en bit är några andra bra exempel på miljöbelöningar.