Jag har fått en kollega till! Hurra! Hon heter Anna Barnö och förutom att hon är en duktig klickertränare med fötterna i beteendevetenskapen och en kompetent pedagog så är hon trevlig OCH snygg (vad mer kan man begära?) ;o) kolla själva:

Anna har aussien Felix, snart åtta år, som hon tränar och tävlar i lydnad, agility, rallylydnad och lägger viltspår med.
Anna rivstartar med att hålla valpkurs nu i februari, så alla ni med valpar i Göteborgsområdet; marsch till Canis hemsida och anmäl er!

Det känns extra skönt nu när jag själv inte kan hålla kurs att vi har blivit fler. Elsa och Anna har lagt ut flera spännande kurser inför våren. En som jag gärna hade varit med och hållit är Klickertränarutbildning steg 2. Den är för alla er som vill gå en kurs med mer avancerad klickerträning. Kolla in den på Canis Göteborg & Kungsbackas sida! (Susanne har tagit den fina bilden på Anna.)

Totte har fått halvsyskon igen! Denna gången åtta stycken varav åtminstone två är kopior på honom när han var i den åldern. Det kan bara inte finnas sötare valpar än cockervalpar!

Helmer, Hector, Hubert och Hilding heter brorsorna.

Hedwig, Hälga, Harriet och Henrietta heter syrrorna.

De är snart sex veckor. Om du är intresserad av en en arbetscocker :) så kolla in föräldrar och släkt och deras meriter på kennelns hemsida: www.mangsysslaren.se

Hm, nu fick jag veta att jag förväxlat dem :). Det är killarna längst ner. Det var två av tjejerna som var så lika Totte så jag trodde de var hanarna. Nåväl.

Eftersom Elsa snart startar en valpkurs i Canis avdelning Göteborg & Kungsbacka och eftersom det dimper ner valpar lite här och var i min omgivning just nu, så kommer här fortsättningen på min ”favorit-i-repris” om valpträning. Båda artiklarna är publicerade i tidningen Canis för ett år sedan:

I förra artikeln Tottes lista – att träna valp inför tävling, del 1, introducerade jag grundtankarna bakom Tottes lista, som är skriven för min cocker spanielvalp Totte. Jag planerar att tävla med honom i lydnad, spår och agility. På listan finns det som jag tycker är viktigast att min valp ska kunna innan han är ett halvår gammal. I den här artikeln kommer jag att presentera några av de övningar som döljer sig bakom listans punkter.

Tottes lista

Detta ville jag att Totte skulle lära sig under sina första sex månader:

1. Sitt namn

2. Inkallning

3. Leka i olika miljöer

4. Slappna av i olika miljöer

5. Putta på min hand

6. Följa efter

7. Ta ögonkontakt

8. Flera roliga tricks

9. Bära föremål

10. Lämna föremål i min hand

11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna

12. Vänta på varsågod

Träningen under valpens första sex månader är i mångt och mycket en träning som handlar om att lägga basen för all vidare träning som jag ska göra med min hund. Beroende på vad jag vill tävla i anpassar jag grundträningen efter det.

Det absolut första Totte fick lära sig var sitt namn. Ganska långt ifrån den första valpkurs som jag gick en gång i tiden där det första man skulle lära sin valp var ”nej”… Ett ord som Totte, i skrivande stund nio månader gammal, inte fått lära sig än eftersom jag inte har någon användning av det. Hans namn har jag däremot stor nytta av att han kan.

Jag använder mina hundars namn när jag vill göra dem uppmärksamma på att mer information kommer. I en träningssituation kan det till exempel innebära att jag vill styra dem eller avbryta något som blivit tokigt. Namnet följt av sitt, kom, stopp, höger och så vidare. Namnet ska vara ett positivt kommunikationsord helt enkelt.

Mat är lika med makt
Jag använder också hundarnas namn när jag kallar in dem i vardagen, tillsammans med ett inkallningsord, så när jag lär valpen sitt namn så blir det också en del av inkallningsträningen. Namnträningen är naturligtvis lika användbar för den som inte tänkt tävla alls med sin hund.

Innan valpen flyttar hem till dig så har den tillsammans med sina syskon blivit utfodrad av först sin mamma och sedan uppfödaren. När den kommer till dig har du en gyllene chans att förstärka din hunds prägling på dig i och med att det är du som delar ut maten.

Under hela Tottes första vecka hos oss fick han all sin mat ur min hand.
Det här förutsätter förstås att din valp får torrfoder som inte är blötlagt… Alternativt att du har galonklädda fickor. Om din valp ska ha mat fyra gånger om dagen så minska varje mål lite och ha resterande mat i dina fickor både när ni går ut och när ni är inomhus.

Att lära valpen dess namn är både enkelt och roligt. Här kommer exempel på tre övningar som kombinerar namn – och inkallningsträningen och som också fungerar ”samarbetsstärkande”:

1. Mat i handen

Ge valpens alla mål mat serverade i din hand. Samtidigt, eller strax innan, du tar fram handen så säger du hundens namn. När valpen kommer springande spontant mot dig (både inomhus och utomhus) så ropa dess namn. När den kommer fram till dig belönar du med lite av maten som du har i fickan.

Efter några dagar kan du prova att ropa/säga namnet när valpen inte är på väg men heller inte är särskilt upptagen med något annat.

Så småningom kommer du kunna ropa hundens namn även när den är upptagen på annat håll. Tänk på att bara ropa när du tror att chansen är mycket stor att hunden ska lyckas – det vill säga att den kommer till dig.

2. Springa mellan

Den här leken är kul eftersom du behöver involvera (minst) en person till.

Sätt er ner på golvet. Låt valpen få lite mat eller godis hos en av er samtidigt som den personen säger valpens namn. När valpen tuggat och svalt kommer den troligtvis undersöka om den kan få mer godis.

När den upptäcker att den inte kan det och när den släppt lite av sin uppmärksamhet på person nummer ett, så ropar person nummer två på valpen. När valpen kommer fram till person nummer två så får den beröm och godis. Tänk på att ni båda har samma sorts godis eller likadana leksaker – så inte en av er har något som valpen gillar mer. Då finns risken att den bara vill gå till den personen.

Så här kallar ni valpen mellan er några gånger. Håll inte på för länge! Två eller tre minuter kan vara lagom. Även här är det viktigt att hunden får lyckas. Om det behövs kan den som belönar valpen vända upp den mot den som står i tur att ropa genom att leda runt den med en godbit framför nosen. I den positionen blir det väldigt enkelt att bara låta tassarna gå framåt och den som ropar namnet kan göra det samtidigt. Efter några repetitioner behövs inte denna förenkling göras.

3. Lämna det goda
En annan övning som du kan göra utan medhjälpare är att ge valpen lite mat ur din hand och låt några bitar falla ner på golvet eller marken. Medan valpen äter upp det som du ”tappat” flyttar du dig några meter bort. Så fort du ser att valpen ätit upp maten och inte letar efter mer så ropar du hundens namn. Upprepa sedan samma procedur flera gånger i rad.
Så småningom kan du försvåra leken genom att ropa precis när du sett att valpen tagit den sista godbiten – den ska då avbryta sitt letande efter mer för att springa till dig.  Till slut ska du kunna kalla in hunden så att den avbryter ätandet. Första gången du gör detta är ett bra tips att servera hunden en riktig jackpott. Varva gärna med att belöna lite med lek för att få lite fart i övningen.

Inför apporteringsarbetet
Nummer fem, nio och tio på Tottes lista hör till grund-grundfärdigheterna för apporteringsträning.  En bra apportering ger höga poäng så det är lika bra att göra rätt från början. Att bära och hålla i ordentligt (utan att tugga) är till exempel superviktiga färdigheter i apporteringen. Att introducera olika material tidigt är också en bra idé. Då blir det till exempel inget konstigt med metallapporten lite längre fram.

En annan grundförutsättning är så klart att det ska vara kul att komma och lämna grejer till mig. En av de absolut första övningar som jag gjorde med Totte var därför att lära honom att putta på min hand. En busenkel övning att lära in. Om du håller fram din hand mot din valp så kommer den med 99 procent säkerhet sträcka sig mot den för att nosa på den. Klick!

När Totte hade förstått att så fort min handflata kommer fram så ska den puttas på så gick det bara att överföra leken till att det ska puttas på min hand även när han har en grej i munnen. Vips, så har du leksaken i handen.

Redan den första veckan som Totte bodde hos oss visade han med all önskvärd tydlighet att alla grejer som han kom över tänkte han behålla för sig själv. Han råkade inte ens av misstag komma in med dem till mig utan gick varje gång och lade sig med sin trofé i sin säng eller en bit bort.

Jag gjorde omedelbart upp en plan för hur det här beteendet skulle bli ett beteende som var precis tvärtom – alla grejer ska till matte!

Plan för att lämna grejer
För det första så lekte jag massor, överallt och i olika situationer, korta, intensiva pass. Jag startade leken men skulle han händelsevis ha kommit för att be om lek med en leksak i munnen så skulle jag omedelbart börja leka.

Jag lekte på ett sätt så att han ”naturligt” oftast sprang mot mig och inte i från mig. Jag sprang baklänges och lät honom jaga en leksak i snöre och när han tog den så utnyttjade jag den fart han redan hade emot mig. Då stannade jag (och klickade för rörelsen mot mig, eller stannade upp och fångade leksaken i byte med godis eller mer lek direkt). Och började om igen. Rolig eller väldigt smaskig belöning är det som gäller.

För det andra så klickade jag för att han tog upp saker som jag lagt ner intill mig eller kastat en liten, liten bit. Eftersom han vände mot klicket så kunde jag snabbt langa fram godis som han ville ha och för att kunna ta godiset så var han tvungen att spotta ut leksaken som jag fångade. Här gäller det att vara snabb så att du inte förstärker fel beteende. Det är lätt hänt att klicka lite för sent och klicka när hunden redan börjat gå ifrån dig.

Ytterligare en grej som ökade hans vilja att bära saker till mig var leken med matskålen. Jag lärde honom att bära matskålen till mig så fort han ätit upp – för att då få lite mer mat. Först ställde jag ner matskålen framför honom. Minsta ansats att röra nosen mot den klickade jag för. Ganska snart började han ta i den med munnen och något träningspass senare lyfte han skålen. Då sträckte jag fram handflatan som nu var helt befäst. Han puttade matskålen bestämt i handen på mig. Jag klickade, serverade belöningen i skålen och så var saken biff.

Nu har jag en hund som efter att han ätit upp sin frukost med matskålen i högsta hugg letar upp mig var jag än är i lägenheten för att kunna leverera den.

Återvändsgränden
Så en dag fick jag ett oväntat genombrott i träningen med att hämta grejer. När jag kom hem efter jobbet så berättade husse att han och Totte hade lekt en stund under dagen. Leken gick ut på att husse kastade några roliga pipgubbar mot en vägg två meter bort. Totte sprang fram, tog pipgubben och satte i väg i full fart mot sin säng. Det var bara det att flyktvägen spärrades av husse – Totte befann sig alltså i en återvändsgränd.

Totte var helt enkelt tvungen att passera väldigt nära honom om han skulle kunna rymma någonstans med sitt fynd. När Totte skulle passera så klickade husse. Klicket gjorde att Totte släppte leksaken och tog den godbit som erbjöds. Omedelbart som han hade svalt den så kastade husse i väg pipgubben igen. Efter bara några repetitioner kunde husse backa och snart stod han i hallen, kastade leksaken genom hela långa vardagsrummet och Totte hämtade den glatt och lade den i husses hand.

När jag fick se detta så släpade jag ut ekipaget på gräsmattan och det funkade lika bra där. Även med föremål i metall, plast, trä och tyg i olika former och storlekar.

Följa efter och ta ögonkontakt
Bland den allra tidigaste träningen med Totte fanns också leken ”följa efter”. Också den är enkel och rolig att lära in. Den kan göras både med valpen framför dig medan du backar och den kan göras som en lek där valpen ska komma i kapp dig och glida upp vid din sida.

Grundtanken i den här övningen om att jag vill att mina hundar ska söka upp mig igen och igen utan att jag ber om det. När jag rör mig så ska de hänga på. Till exempel vid förflyttningar på tävlingsplanen. Men det här instrumentet går att finslipa så att det handlar om att hitta en position vid min sida som jag kan utveckla till ett fotgående.

Börja träningen med att leka med valpen. Avbryt leken plötsligt och vänd dig om och gå din väg. De flesta valpar som gillar att leka (och det gör så klart din valp eftersom ni har tränat det) följer då efter. I samma ögonblick som valpen kommer upp vid din sida så kastar du ner leksaken på marken framför hunden och fortsätter leken, helt kort. Gör sedan om samma procedur. Jag vill även att valpen ska ta ögonkontakt i den här situationen. Så småningom länger du stunden som hunden går vid din sida innan leksaken kommer fram. Här går det också att variera med godis.

När eller om träningen övergår till att belöna position så gäller det att hålla på kriterierna. Var exakt vill du att valpen ska vara för att belöningen ska presenteras? Tänk på att alltid träna en sak i taget.

Ta chansen
Ett ännu enklare sätt att träna position på är den övning där du backar och hunden följer efter framför dig. Tänk bara på att hundens huvud ska vara i höjd med ditt knä. När hunden är säker på den här övningen så kan du bara börja gå framåt istället. Då har du plötsligt din hund bredvid dig, i rätt position. Läs mer om den här grundfärdigheten i ”Lydnadsträning i teori och praktik” (Egtvedt och Køste).

Sex månader går så fort. Snart kommer det en tid då valpen blir mycket mer utåtriktad och modig. Den upptäcker omgivningen och lämnar dig kanske glatt för att undersöka den. Den börjar bli könsmogen med allt vad det innebär. Om du har grundtränat valpen från den vecka den kom till dig så har du goda förutsättningar att klara dig igenom den efterföljande tiden utan allt för många obehagliga överraskningar.

När valpen är så här ung är den verkligen formbar och du har chansen att lägga grunden för ett väldigt gott samarbete längre fram. Missa inte den chansen!

Just nu dyker det upp lite valpar i min omgivning, väldigt trevligt, så jag tänkte köra en favorit i repris: ”Tottes lista” som är två artiklar om att träna valp, som jag skrev och publicerade i tidningen Canis för ett år sedan. Håll till godo Sandra med flera ;o)!
(Och för er som vill gå valpkurs så har min Caniskollega Elsa Blomster en kurs i Göteborg som börjar i januari. Anmäl dig HÄR.)

Kan jag verkligen TRÄNA min valp för tävling? Och VAD bör jag i så fall göra? Och HUR gör jag? Den här artikeln är den första i en serie som handlar om den tidiga träningen för valpen som ska tävla.

När jag fick min cockerspaniel Mångsysslarens Elegante Elliot, eller Totte som vi som känner honom kallar honom, så gjorde jag en lista över sådant som jag vill att han skulle lära sig de första sex månaderna.

Tottes lista är ingen unik lista. I min roll som instruktör på Canis hundskola Göteborg träffar jag varje år elever som har i princip samma önskemål – både för sina valpar och för de vuxna hundarna.

Men det är inte desto mindre en viktig lista. Om jag ser till att träna efter den så kommer jag att få en hund som passar mig: Jag vill ha en träningsglad hund som inget hellre vill än att jobba tillsammans med mig. Han ska kunna många roliga tricks och kunna tävla i både bruks, lydnad och agility.

Nummer 3 på listan.

Två listor
Egentligen har jag två listor. Den ena handlar om sådan träning som gör att min hund funkar bra i vardagen, som till exempel att gå fint i koppel eller att bli hanterad. Den andra handlar om att han ska bli en träningsglad hund som jag kan ha framgångar med på tävling. Det är den sistnämnda listan jag tänker beskriva här.

”Va? Jag kan väl inte träna min valp när den är så liten?” undrar säkert en del, kanske lite oroligt. Men jo, det kan du! Och det bör du om du vill ha en hund som redan från början är med på noterna.

Men detta ska givetvis ske med en stor dos sunt förnuft och du är hela tiden ansvarig för att se till att valpens primära behov tillfredställs.

Primärt behov

Mat, sömn och kärlek
Alla hundar måste få sina behov av mat, sömn och kärlek tillgodosedda. En valp sover mycket och måste få sova mycket. Den har inte alltid en avstängningsknapp som den kan trycka på själv – ibland måste du hjälpa valpen att varva ner och somna.  Sömn innebär vila och i sömnen bearbetar valpen det den har varit med om och det är oftast en hel del. En lång tid innehåller varje dag minst en händelse som valpen är med om för första gången i sitt liv. Föreställ dig vad spännande det måste vara och vilken ansträngning det kan vara!

Att en valp behöver äta flera gånger om dagen vet vi ju alla och vad det gäller kärlek så är det ett ord som omfattar den omvårdnad, närhet och lek som valpens mamma och syskon tidigare stod för som du nu får ta över. Ingen särskilt betungande uppgift, eller hur?

Alla valpar är olika. Deras fysiska och psykiska mognad tar olika lång tid. Vissa tar längre tid på sig innan de är redo för att göra något annat än att upptäcka världen, sova och äta. Andra verkar vara mottagliga för att sätta i gång med träningen i samma stund som de har stigit över tröskeln till sitt nya hem. Det är ditt ansvar att anpassa träningen till den typ av hund du har fått.

Med andra ord: Det är givetvis viktigt att du tränar din valp med viss varsamhet. Det innebär väldigt korta träningspass när du vet att din hund är pigg och alert. När Totte var tio veckor gammal tränade jag som längst treminuterspass – men med små lek- och gospauser efter ungefär tre till sju klick.

Fokusera på det du vill ha
Med så korta pass kunde jag träna några gånger varje dag om jag ville och ofta införlivade jag träningen med vardagens göromål. När du ska ge hunden mat kan du till exempel träna både på att lära in hundens namn och på att lära hunden att vänta på varsågod. Du kan också använda en del av hundens middag till att träna in något specifikt, ett trick till exempel.

När ni går på promenad kan du leka, träna ögonkontakt, inkallning, hämta föremål, lämna föremål, hoppa upp på grejer och så vidare. Men en del av promenaden måste valpen givetvis få strosa, nosa, upptäcka världen – och gå på toa så klart.

Och vad är förresten träning egentligen? Nästan allt kan ju vara träning för en valp; att vänja sig vid olika miljöer, lära sig gå i koppel, hälsa fint, vara rumsren, lära sig sitt namn. Du har med andra ord fullt med möjligheter, varje dag, att forma din hund. Om du låter alla dessa möjligheter bara svischa förbi så kanske hunden formar sig själv och vips så står du där med en hund som gör en massa saker som du inte alls vill att den ska göra.

Och finns det något tråkigare än att jobba bort beteenden som man inte vill att hunden ska ha? Det är sååå mycket roligare att förstärka och forma fram det som jag vill att hunden ska göra. Själva essensen i klickerträning med andra ord – fokusera på det du vill ha!

Nummer 4 på listan.

Tottes lista:
Detta ville jag att Totte skulle lära sig under sina första sex månader:

1. Sitt namn

2. Inkallning

3. Leka i olika miljöer

4. Slappna av i olika miljöer

5. Putta på min hand

6. Följa efter

7. Ta ögonkontakt

8. Flera roliga tricks

9. Bära föremål

10. Lämna föremål i min hand

11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna[1]

12. Vänta på varsågod

13. Burlekar

14. Stadga

15. Gå över, under, upp på  och i saker

16. Nosarbete; spåra och leta efter grejer

Nummer 10 på listan

Listan tar avstamp i att jag planerar att tävla fram för allt i lydnad och spår men också lite agility med Totte. Men listan handlar faktiskt inte mest om vilken gren jag ska tävla i utan om de grundläggande färdigheter som jag vill att min hund ska ha. Färdigheter som är bra att ha oavsett vad jag ska göra med hunden.

Oavsett vad jag ska tävla i så vill jag ha en hund som 1, älskar att träna tillsammans med mig och som kreativt erbjuder massor av beteenden 2, älskar att leka tillsammans med mig och 3, där det ändå finns lite kontroll på galenskapen… Träningsförmåga, lekförmåga och ”hålla- ihop-sig-förmåga” kort sagt. De här förmågorna hänger ihop och går in i varandra men jag ska beskriva lite mer vad jag menar.

Träningsförmåga
Att min valp har en god träningsförmåga innebär fram för allt att han är en superbra shapinghund. Han ska kunna erbjuda många beteenden som jag ska kunna forma fram till andra beteenden. Så småningom kommer begreppet träningsförmåga att innefatta även andra saker som till exempel uthållighet men inledningsvis så vill jag att min valp ska förstå och gilla konceptet med shaping.

Jag började bygga Tottes shapingförmåga genom att fånga beteenden som han erbjöd spontant. Valpar gör ju så mycket roligt! När Totte är nyvaken så ligger han ofta en lång stund och tumlar runt i sängen. Han ligger och sprattlar på rygg, biter sig i tassarna, ligger på sidan, sträcker ut sig och blir jättelång, stäcker ut framtassarna rakt upp i luften, vrider sig som en mask, stampar med ena bakbenet och så vidare…

Det första jag fångade hos Totte var att ligga på rygg och sprattla. Jag har senare satt på kommandot ”ge dig” på det beteendet. Jag klickade först för att han sprattlade några gånger, sedan ”goslekte” jag lite med honom så att han hamnade i en annan position, till exempel liggande på sidan. När han då återgick till att sprattla på rygg så klickade jag för det.

Ganska snart erbjöd han detta sprattel även när han stod upp framför mig. Han gled helt enkelt ner på marken och la sig med alla tassarna i vädret.

En liten varning kan vara på sin plats här: Tänk på att hunden mycket lättare kan sätta godiset i halsen om den ligger på rygg än om den till exempel står upp. Jag försöker servera det lite från sidan och delar godiset i mycket små bitar som inte kan täppa till luftstrupen.

En annan sak som jag fångade rätt så tidigt var att Totte hoppade rakt upp i luften. Det har jag senare vidareutvecklat, det vill säga shapat, till att bli ett hoppstå. Steg för steg har jag format fram det beteende jag vill ha. Från ett galet valphopp med alla fyra tassarna åt alla håll till ett samlat hopp med framtassarna rakt upp i luften och en snygg landning utan att ta ett enda steg framåt.

Se till att har flera beteenden på gång samtidigt så ni inte fastnar på ett. Totte och jag höll ett tag på att fastna i sitt. Han satt som gjuten och tänkte minsann inte röra sig en millimeter eftersom jag hade bekräftat den här typen av sittande lite väl mycket…

Nummer 14 på listan.

Lekförmåga
Lek är en oslagbar belöningsform. När jag skriver den här texten så är Totte sex månader och om jag ska säga en sak på listan som jag har ägnat mest tid åt under hans första halvår så är det att leka med honom i olika miljöer.

Jag använder leken till att dels bygga Tottes attityd; det ska vara superkul att träna och i förlängningen tävla tillsammans med mig. Leken kan också användas som en vaccination mot störningar. Lek – i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

På midsommarfesten med 14 barn och dubbelt så många vuxna lekte jag och Totte några meter från skrikande barn som spelade boll. På hundkursen lekte vi runt tassarna på den egentligen väldigt snälla border collien som just morrat lite dovt åt Totte. När vi kommer till nya platser så leker vi. Intill ankdammen i parken där vi bor (oj vad svårt, ankor är ju sååå kul), när träningskompisarna tränar, när ett gäng människor står och pratar leker vi runt deras ben, på en agilitytävling leker vi bland uppvärmande hundar och skrik och skrän.

Och så mitt i den där leken så gör vi plötsligt två meter fritt följ. Eller så kommenderar jag sitt. Eller så klickar jag för ett stående, en vinkning, ett steg bakåt, två steg bakåt, ett hoppstå och så vidare.

I leken tränar jag gripande, att hålla fast, att lämna av, stadga, varsågod; nästan allt på listan ryms i lekens form. Kanske med undantag av nosarbete och avslappning. Att leka fram en bra avslappning är jag i alla fall inte bra nog tränare för att fixa… Däremot kan jag få min hund att ligga alldeles stilla med hög aktivitet i kroppen, men det är en helt annan sak än att slappna av.

Nummer 3 på listan.

Hålla ihop sig
Att eftersträva balans i livet verkar ligga högt på många människors önskelistor om ett gott liv. För mig hör balans och obalans ihop och mitt liv är ett växelspel mellan aktivitet och lugn, ganska ofta är det full fart men ibland så är det stilla. Kanske är de det som är att ha balans…

Om jag överför det till min hundträning så vill jag ha ganska mycket ”galenskap” i min träning. Jag vill inte att allt ska vara förutsägbart och jag gillar hög energi och mycket aktivitet – då brukar alltid något roligt och oväntat hända. Nu kan det dock bli lite mycket av det goda och det har min rottweiler Dacke verkligen lärt mig. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket som åt den hundens galna infall men jag har nog heller inte gråtit så mycket över svårigheterna att vända den där härliga energin till något som vi ska göra ihop.

Därför har det blivit allt viktigare för mig att mina hundar också kan ”hålla ihop sig”. Vad menar jag då med det? Jo, det handlar väldigt mycket om att kunna motstå frestelser.  Impulskontroll helt enkelt. Att inte kasta sig över allas leksaker inom en mils radie och sedan dra i väg med dem över ett område stort som två fotbollsplaner till exempel. Att inte sticka ner huvudet i varenda ryggsäck som kommer i ens väg. Att inte springa och sno externbelöningen före varsågodkommandot.

Däremot att välja att stanna kvar hos mig trots att världens roligaste boll dribblar runt en bit bort. Att vänta på frikommando för att springa ut ur buren, att kunna stå stilla (och inte börja steppa så fort matte är stilla). Att också kunna göra saker långsamt och utan att flippa ut i frustration om inte belöningen kommer omedelbart.

Burlekar, stadgeträning och att vänta på varsågod innan man får lov att springa till sin belöning är exempel på hur jag tränar upp valpens förmåga att hålla ihop sig.

Dynamiska prioriteringar
Under varje punkt i Tottes lista döljer sig en mängd olika övningar för att få fram de beteenden som jag vill att hunden ska ha. Jag kommer beskriva en del av dem i kommande artiklar.

Först försökte jag prioritera listan men i takt med att Totte växte och lärde sig både sådant som jag ville och sådant som jag inte ville, så ändrades mina prioriteringar.

Till exempel var inte att lämna föremål i min hand bland de allra viktigaste beteendena inledningsvis. Men redan när Totte var nio veckor gammal tog han alla leksaker och sprang i väg med dem utan att visa det minsta intresse för att komma ens i närheten av mig med dem igen. Det är lätt att omedvetet förstärka ett sådant beteende till exempel genom att börja tjata på valpen. Plötsligt är valpen ett halvår och du får lägga ner ett ganska stort jobb på att få den att lämna grejer hos dig. Därför blev det beteendet mer viktigt att träna än vad jag trodde först.

Tottes lista är därför i princip inte prioriterad men man kan ana att vissa saker ändå omedvetet hamnade långt upp för att de helt enkelt är viktiga för mig. För dig och din valp blir prioriteringen säkert delvis annorlunda. Det viktiga är dock att listan blir en hjälp i träningen inte att krampaktigt hålla fast vid den bara för att!

Just nu ligger att slappna av i olika miljöer högst på Tottes lista. Något han var så himla bra på inledningsvis att jag helt tappade bort det. Kombinationen att leka mycket i olika miljöer och att inte slappna av särskilt mycket är inte en kombination som jag vill rekommendera!

Ta vara på möjligheterna
Sammanfattningsvis kan sägas att varje dag tillsammans med din valp rymmer många möjligheter till att forma din hund. Låt inte dessa möjligheter gå förlorade.

För en klickerhund är förmågan att outtröttligt erbjuda beteenden en viktig förmåga. Lär din valp att det lönar sig att erbjuda många olika beteenden. Börja med att fånga några saker av det som du vill ha som valpen gör av sig själv. Därefter kan du utveckla dem genom att gradvis shapa fram ett annat mer exakt beteende som valpen kanske inte erbjuder lika lätt av sig själv.

Använd leken till att göra din hund störningsokänslig, som belöning, som ett sätt att träna viktiga färdigheter, till exempel att lämna leksaken i din hand och som ett sätt att få valpen att förstå att du är roligast i hela världen. Det är liksom runt och med dig det händer.

Och för att det inte ska bli för stor ”galenskap” så träna också valpen på att vara stilla trots stor energi, vänta på varsågod i olika situationer och att välja dig framför grannpudelns skojiga boll.

Nummer 2 på listan.

Oj, nu har jag haft en lång semester från hundandet! Har flyttat till lilla Vallda, en liten ort mellan Kungsbacka och havet och vi håller på att boa in oss för fullt, möblering och målning och så vidare. Hundarna får mest vardagsträning och lite till när andan faller på.

Med Totte har jag ett projekt som jag tränar varje dag: att gå lös och ändå vara uppmärksam på mig, inte ta varje viltspår som dyker upp och inte springa långa vändor i skogen. Minst fyra gånger har Totte under sitt drygt ettåriga liv fått chansen att misslyckas när det gäller vilt. Två gånger har han jagat en hare och två-tre gånger har han tagit ett spår och helt enkelt försvunnit. Några gånger för mycket med andra ord. :(

Så nu är det utan undantag långlina på promenaderna – och det funkar riktigt bra. Jag behöver ta linan nästan en gång varje promenad för att hejda honom när han helt slukats upp av en doft som måste följas. Men jag har allt oftare kunnat vända honom i detta spårande med bara rösten. Uppmärksamheten på mig är mycket, mycket bättre. Han söker upp mig många gånger (igen och igen) på varje promenad och han verkar ha börjat förstå att på asfalt så är det bästa stället att vara på bredvid matte.

När jag behöver stoppa honom så försöker jag göra det mjukt och tyst. Jag väntar sedan helt enkelt på att han bestämmer sig för att vända tillbaka och då passar jag ibland på att ropa på honom (när jag ser att han har god fart rakt mot mig). Häromdagen hamnade han lite väl långt fram och fick plötsligt fart in i skogen och jag hann inte i fatt linan. Lite desperat ropade jag, men han hade nog inte öronen påkopplade överhuvudtaget, däremot fick tre hårda klappar med händerna honom att förvånat titta upp – då ropade jag och han kom. Bra att det går att komma igenom när det håller på att gå åt skogen…

Jag går nästan alltid med båda hundarna samtidigt och har Dacke i dubbla koppel, dvs ett koppel som kanske blir fem meter långt. Så han får också mycket rörelseutrymme. Det är minst sagt ganska aktiva promenader, inget flanerande precis ;), och det låter nog en del om oss när vi kommer gående. Kanske lika bra det – just nu vistas en vilsen ettårsälgkalv, en älgko med ny kalv och en del vildsvin i området! Inga av dessa har jag så där jätte stor lust att möta om man säger så… Ettårskalven sprang vi nästan rakt på häromdagen, men vi vände snällt medan den stod och glodde efter oss länge och väl.

Förutom denna vardagsträning har jag och Totte även kommit vidare med fritt följ, apporteringen, ingångarn och så har vi äääntligen fått till en snurr – vilken tid det tog för Totte att fatta det där med att snurra. Jag återkommer kring dessa ämnen!

Varning för livsfarliga bilder på oemotståndliga killar. En är lik Toots. Men Gullige Gusten vill man helst äta upp ;)…

http://www.mangsysslaren.se/gkullen.asp

I dag har jag och Totte varit och shopat hundgrejer. Totte var med inne i den stooora affären som är full av ben, grisöron, mat, godis, leksaker osv – i noshöjd. Rätt mycket fläng på den lille cockern med andra ord.

Men så när jag står där framför väggen med halsband och väljer färg och han står bredvid och piper så lägger han sig plötsligt ner med huvudet i backen! Bingo! Och han gör det igen och igen, och ligger tyst och stilla i denna stökiga miljö med människor och dofter och massor av störningar.

Vi firade med att köpa matchande (jaja, jag vet, det är jättenördigt) rosa halsband till Totte och Dacke. Totte fick även sina första dummies som Dacke är otroligt avundsjuk på. ;-)

I går hade jag ett häpnadsväckande genombrott i min och Tottes lugn- och roträning. Jag bollade under eftermiddagen lite tankar med Shadi om hur jag bör gå vidare med träningen. Jag uttryckte nog lite frustration över att det tog Totte 3 timmar och 48 minuter att somna på kursen häromdagen. Hon tyckte det var ett fantastiskt framsteg; själva hade hon en tid med sin spaniel i motsvarande situation på åtta timmar…

Det finns alltså grader i helvetet ;-D.

Hur som helst så sa hon något som jag tror är hela grejen med den här träningen. Målet med träningen är ju att Totte ska vara tyst och kunna slappna av i olika situationer. MEN han ska ju också kunna byta den avslappningen till aktivitet.

Det handlar med andra ord om ett växelspel mellan aktivitet och avslappning och det är alltså det han ska lära sig – till slut!

Med den tanken i huvudet så utformade jag ett träningspass där jag växlade mellan dessa två tillstånd med avstamp i  nedanstående målformulering.

Målet med min lugn- och roträning är att:

• Totte ska kunna vara med som visningshund på mina kurser (och därmed kunna ligga avslappnat och tyst och vänta)
• Totte ska kunna ligga avslappnat och tyst och vänta på sin tur medan jag tränar Dacke
• Totte ska kunna ligga avslappnat och tyst och vänta på sin tur när vi går kurs

Syftet är att:

• Totte ska få lättare att i olika situationer gå ner i aktivitet och stress
• Totte även ska kunna pendla mellan aktivitet och lugn i olika situationer

Träningspasset varade i 12 minuter. Jag filmade hela men har här klippt ner det så att början, lite av mitten och sedan slutet är med (knappt fem minuter). (När filmen börjar har jag tränat Totte några minuter först, det hade ju varit alldeles för svårt annars att be honom att vänta det första han gör).

De gånger det blir för svårt för Totte – och man kan höra ett litet pip – är när jag leker ganska vilt med Dacke.

Inte en enda gång lämnade Totte filten utan frikommando! Mitt kriterie för att han skulle få komma och leka med mig var ju hakan i backen och tyst och jag tror att jag höll det hela träningen utom en gång då hakan precis var på väg upp.

Men jag kunde lägga in lite apporteringsträning mitt i alltihop utan några som helst problem. Jag är själv imponerad av min simultankapacitet ;-)  men mest impad är jag av min lilla hund som gjorde ett sådant otroligt framsteg!!!

Förra helgens mängdträning måste ju ha påverkat så klart men jag tror också att jag tänker på det som ett växelspel gör det otroligt mycket lättare för Totte.

Ok, här kommer lite film!

För bara en månad sedan hade detta varit HELT otänkbart. Han hade ylat i högan sky. Så nu är det bara att jobba på!

Helgens agilitykurs var förutom på alla sätt trevlig och rolig även ett ypperlig tillfälle för mig att träna lugn och ro med Totte – i en stökig miljö.

Först var jag lite orolig för att kriteriehöjnigen var lite väl häftig; att träna i köket och att träna mitt under pågående agilitykurs är ju ett ganska stort steg… Men samtidigt tänkte jag att det kunde bli bra för Totte att omedelbart få med sig det här tänket in i en kurs. Detta var hans första kurs förutom när han hängde med Dacke och mig som pyttevalp i somras några dagar i Oslo.

Vi började redan på fredagkvällen då jag hade med honom på teoripasset som Eva höll. Han var enda hunden förutom Evas Tizla. Tanken var att han skulle ligga på sin filt bredvid mig. Jag droppade nästan oavbrutet godis på filten. Ibland satt han i min eller observatören tillika Tottefan och hundvakten Jennys famn en stund och ibland gick vi ut och tog en kisspaus. Jag hade även ett  tuggben med som han ägnade sig åt långa stunder. Har ni någonsin hört en hund äta ben och yla samtidigt? Nä, inte jag heller förrän då. ;-)

Inledningsvis tänkte jag ”herregud hur ska vi stå ut med det här” eftersom han pep rätt så mycket. Men ganska snart tystnade han även om pipandet kom tillbaka i intervaller. Dock avtog de mer och mer ju längre tiden gick.

Jag var hyfsat nöjd med fredagen eftersom det trots allt gick framåt. Han ligger med huvudet nere och är stilla i kroppen och svansen och är i långa perioder helt tyst.

På lördagen hade vi först två timmars träning i hallen innan vi gick in i teorisalen samt åt lunch under ungefär två timmar.

3 timmar och 48 minuter in på denna dag så somnar faktiskt Totte i teorisalen – lagom inför att vi skulle gå ut igen… Jag förbjöd raskt alla att röra sig men ingen lydde ;-).

Även på eftermiddagen somnade han (bilden ovan) flera gånger när vi hade samling i mitten av lokalen.

Morgonens träning gick jättebra. Träningen är ju inte problemet. Han är tyst, jobbar med fantastiskt fin attityd och låter sig inte störas nämnvärt av den höga aktivitet som pågick. Jag jobbar nu med buren som den plats som det ska vara lugn och ro i. (Jag la filten i buren). Men buren har blivit ett problemställe – han är sällan tyst där. Även detta blev bättre under helgen men är långt i från bra.

Dock – och detta är ju lite intressant – så hade jag med mig filten till de samlingar utan hund som vi gjorde mitt i lokalen med jämna mellanrum. Och där kunde jag avancera från att jag satt intill honom och droppade godis för hakan i backen till att jag på söndagen hade en helt tyst hund som avslappnat (och ganska utmattad gissar jag) låg på sin filt medan jag gick längre och längre bort från filten och stod upp en bit i från och kastade godis med lite längre intervaller. Och då! Då somnade han nästan!

Han var heller inte störd av att Eva visade träning av gungan typ fem meter bort, med en Tizla som sprang upp och ner och en gunga som smällde i golvet. Totte vände på huvudet några gånger men låg i övrigt kvar med hakan i backen.

Under hela helgen var jag väldigt dynamisk i hur jag satte kriterierna. Ofta struntade jag i om han pep, bara han låg med huvudet i marken. Det som hände då var att han slutade pipa och då kunde jag ofta droppa godis med längre intervaller utan att han pep…

Det gick helt klart framåt på alla plan, även om det fortfarande är långt kvar. Men kanske var det bra att ”hårdträna” på det här viset för att nu återgå till vardagsträningen igen och flytta fram positionerna ytterligare en bit.

Sov lilla Totte...

Jag har så mycket att göra för tillfället så hundträning och hundbloggande har fått stå tillbaka lite.

Jag har bara haft fyra träningspass med Tottes lugn och ro-träning. Men på det senaste höll jag på ganska länge och nådde också ett litet genombrott. Det började riktigt illa med att Totte pep och ylade (!) och jag var nära att bryta men tänkte att jag skulle se vad som hände om jag jobbade honom igenom det istället.

Han erbjuder nu att ligga ner med huvudet antingen platt mellan framtassarna eller lite på sidan med huvudet över ena tassen. Båda är ok tycker jag. Men i det här passet låg han så – och ylade samtidigt… Inte så bra…

Jag började då lägga till en koncentrationsövning. Att ha något att fokusera på kan ju vara väldigt lugnande – det verkar vara ganska jobbigt. Målet är ta bort detta något men nu använder jag det som en hjälp. Jag la en godisbit framför Totte, på olika ställen och olika avstånd, och om han var tyst och stilla så tog jag biten och gav honom den. Ibland sa jag även varsågod så han fick ta den själv.

Detta verkar fungera som omvänt lockande – som funkar väldigt bra på Totte. Han blev väldigt fokuserad och stilla i kroppen – och knäpptyst.

Jag jobbar helt utan klicker nu men talar lugnt till honom, det vill säga; den betingade förstärkaren är just nu ett ord (bra) och inte en klicker.

Under det här passet kunde jag länga tiden från att han la ner huvudet till att jag la ner godisbiten på golvet och även tiden från att jag la ner biten till att han fick den.

Så fort jag börjar träna (vad som helst) nu så erbjuder han detta beteende först. Det gillar jag eftersom jag tänker mig att det ska bli en regel: han måste ligga lugnt och stilla (och tyst) för att få träna med mig.

Nu ska jag ringa Shadi för att bolla hur jag ska gå vidare!