Inspirerad av alla kommentarer på mina bamsefunderingar gick jag idag vidare i den träningen. Tack alla!

Jag bestämde mig för att försöka shejpa upp honom genom att få igång hans framtassar. Vi har faktiskt inte, tro det eller ej, tränat någonting alls där han ska slå med eller lyfta framtassarna tidigare. För vissa hundar verkar den rörelsen ligga högt på listan över rörelser som de lätt tar till men Totte har suttit som fastgjuten. FÖRUTOM i en situation; om jag sitter och gosar med honom och slutar. Då ber han om mer genom att slå mig med tassen. Och där har han tränat alla i sin omgivning bra för vi gör som vi blir tillsagda…

På tre träningspass som var 3 minuter (det i sängen) 5 minuter (det andra) och 4 minuter (det tredje) började han alltså vifta på frambenen som han aldrig gjort något annat. Det var väldigt rolig träning. Som det ser ut nu så går jag vägen om hands up till att sitta bamse surikat korre kanin. Men vi får se vad nästa träningspass har att erbjuda!

I mina försök att få Totte att backa in i sitt från stå i fjärren tänkte jag att alla rörelser som gör att han lägger vikt bakåt är bra. Det är omöjligt att flytta bakbenen om all vikt ligger på dem och bakre delen av ryggen ju.

Så förutom att jag började shjepa in att sätta sig från ett backande så tänkte jag att det kunde var fint med att han kunde sätta sig ”bamse” från stå. På svenska skulle vi kanske säga ”sitt fint” men jag har hört norrmännnen säga ”sitta bamse” och det låter så sött. Jag antar att det är för att björnar (bamse) kan ses sittande så där, tungt på rumpan med frambenen i vädret?

Vissa hundar verkar ha väldigt lätt för den där rörelsen. Tottes bästa cockerkompis Sota kan sitta så hur länge som helst och hon plockar fram det i alla möjliga situationer, gärna vid matbordet :o). Hon är fullkomligt livsfarlig då när hon klipper med sina långa svarta ögonfransar…

Nu är Totte i och för sig kanske dubbelt så stor som Sotet och har en mycket längre rygg, vilket ju gör det lite svårare att hålla balansen. Men den där rörelsen var minsann inte så lätt att få fram inte! Jag försökte shejpa in den genom att sätta Totte med ryggen mot en vägg. Dels för att han skulle få lite stöd från väggen men fram för allt för att han inte skulle kunna röra sig bakåt. Jag satte mig framför honom med benen framför mig i ett V så att mina fötter stöttade honom på sidorna. Sedan shejpade jag in ett hoppande med framtassarna och belöningsplacerade ovanför huvudet.

Jag fick till små skutt med frambenen men vi kom aldrig över den magiska gränsen då han började ta i ordentligt med ryggen. Jag försökte locka honom att komma upp lite till men det gick inte så bra. En hund som är så inkörd på omvänt lockande är inte så benägen att följa när man lockar… Men så småningom började han hoppa upp efter min hand – men i helt fel rörelse. Han tog i med benen så de blev raka istället.

Då fick jag fundera lite. Eftersom att sitta bamse inte är en position som han någonsin har gjort så tänkte jag att jag kanske borde börja med den så att hans kropp liksom lär sig att den positonen finns. Den är ju faktiskt rätt så ansträngande – det är en bra balansövning där ryggmusklerna får jobba rejält. Jag lyfte helt sonika upp hans framben så han hamnade i rätt positon. Först stöttade han sig mot min arm men jag tog bort den mer och mer tills han bara hade lite av en tass mot min hand och sedan kunde jag ta bort den i några sekunder och klickade nu för att han balanserade själv.

Därefter kunde jag släppa längre och längre stund genom att lägga till ett omvänt lockande. Ibörjan svajade hela han, det såg väldigt roligt ut, men nu har han börjat öva upp de där musklerna som gör att han sitter stabilt. Och han har i några situationer då vi sitter och gosar liksom hamnat sittandes, ofta i soffan, så där.

Så nu vet han att rörelsen finns. Återstår att få honom att ”gå upp” i den själv också! Kanske ska jag låta honom gå upp på min arm själv till att börja med, så det inte är så långt till att hamna i rätt position. Hm, jag vet faktiskt inte riktigt.

Hur har ni lärt era hundar det här?

Tänk om alla tio-åriga hundar fått en sådan här födelsedagspresent: Marie har gett sin 10-åriga border collie Fen i present att gå en distanskurs i tricks för Silvia Trkman.

Kolla här för att se vilka roliga grejer de gör.

Själv blir jag jätteinspirerad! Och så fantastiskt bra att träna en gammal hund med så roliga övningar. Jag önskar att jag hade gjort mer sådant med Dacke.

Ju mer man lär hunden, desto mer träningsbar blir den ju; den blir snabbare och påhittigare. Så det där med att gamla hundar inte kan sitta – det är ju tvärtom! Om man är klickertränare alltså.

:o)

Jag har fått en kollega till! Hurra! Hon heter Anna Barnö och förutom att hon är en duktig klickertränare med fötterna i beteendevetenskapen och en kompetent pedagog så är hon trevlig OCH snygg (vad mer kan man begära?) ;o) kolla själva:

Anna har aussien Felix, snart åtta år, som hon tränar och tävlar i lydnad, agility, rallylydnad och lägger viltspår med.
Anna rivstartar med att hålla valpkurs nu i februari, så alla ni med valpar i Göteborgsområdet; marsch till Canis hemsida och anmäl er!

Det känns extra skönt nu när jag själv inte kan hålla kurs att vi har blivit fler. Elsa och Anna har lagt ut flera spännande kurser inför våren. En som jag gärna hade varit med och hållit är Klickertränarutbildning steg 2. Den är för alla er som vill gå en kurs med mer avancerad klickerträning. Kolla in den på Canis Göteborg & Kungsbackas sida! (Susanne har tagit den fina bilden på Anna.)

Med ojämna mellanrum dyker det upp nyblivna klickerelever som inte får igång vare sig själv eller hunden i den ääädla konsten att klickerträna. :o) Matte/husse vill att hunden ska erbjuda beteenden men ”min hund sitter bara och glor på mig”. Och där står matte och glor tillbaka… Hmmm…

I princip alla som börjar med klickerträning behöver komma över den där första tröskeln som handlar om att lära hunden att det lönar sig att erbjuda beteenden. Och som bland annat handlar om att jag som förare ska lära mig att se att hunden faktiskt gör saker som jag kan klicka för.

Egeninitiativ är något som troligen aldrig lönat sig utan kanske tvärtom  straffat sig för hunden förut.  Visst är det inledningsvis lite lättare med en ”oförstörd” valp än en äldre crossoverhund men det är bara en tidsfråga innan det lossnar även för crossoverhunden. Och en kompetensfråga när det gäller matte/husse som inte får återfalla till eventuella gamla träningssätt där hunden straffas då den tar egna initiativ.

Jag brukar tipsa alla som hamna i ”glofällan” att 1, träna med olika prylar som hunden ska interagera med och 2, undvik att klicka för sitt och (gubevars) skall.

Om du langar fram en låda/bräda/skål/musmatta så kommer hunden troligen närma sig prylen; klick! Och sedan kan vad som helst få hända. Hunden använder nosen, tassen, duttar en gång, två, fryser, sudsar på grejen, börjar kliva i osv…

Har man väl kommit igång med att klicka hundens interagerande med prylar så är det lätt att upptäcka att hunden faktiskt gör en massa saker utan prylarna också. Vänder på huvudet (det kan bli en snurr!) gör en lekinvit (kan bli ett bugande eller ett snygg läggande!) tar ett steg bakåt (kan bli ett backande!) och så vidare.

Jag har skrivit om detta förut och vill inte skriva samma saker igen så jag rekommenderar därför dessa två inlägg:

http://www.klickersmart.se/2009/10/26/shaping-hur-gor-man/

och först och främst denna text, som förklara skillnaden mellan shejpa och fånga och som kanske kan ge en aha-upplevelse kring att det är i fångandet vi börjar:

http://www.klickersmart.se/2009/07/26/att-shapa-och-fanga/

I helgen har Canis tränarutbildning (avdelning Göteborg) haft tredje helgen av fyra. Jag har verkligen oförskämt roligt på de här helgerna! Det blir många härliga garv tillsammans med kursdeltagarna – när det blir tokigt eller när hundarna gör knasiga saker eller för den delen lyckas göra precis det vi hade tänkt oss. Det är så roligt med alla glada hundar och humoristiska människor!

Så här långt komna i kursen är alla på banan när det gäller klickerträning, även om förvirring inträder då och då i enskilda delar ;o). Jag blir alldeles glad när jag ser mångfalden i belöningarna, fin-fina transporter, suverän timing, smarta belöningsplaceringar och avvägda kriterier. Kort sagt: Goda träningsfärdigheter!

Även om det finns stråk av förvirring kring metoden ibland så löser det sig alltid när vi väl kommer ut och får omsätta tänket i praktiken. Det blev till exempel väldigt tydlig när vi i dag började med baklängeskedjning av den nonsenskedja som vi introducerade som uppgift redan första helgen. Momentet ser ut så här: Hunden ska springa rakt ut fem meter och där snurra på kommando och sedan fortsätta runt en stol och därefter springa mot sin förare, plocka upp ett föremål, komma in i utgångsposition och släppa på tack. Delarna är snart på plats och sista helgen är temat baklängeskedjning men vi började kedja redan i dag.

Många lärdomar där, en av de viktigaste vara kanske att ALLTID börja om igen från början (dvs från slutet) när kedjan av någon anledning brutits. En annan var att den belöning som kommer varje gång efter sista delen i kedjan ska vara kanonbra. Bra belöning i slutet av kedjan gör kedjan värd att jobba för.

Det är jätteroligt att följa det här gänget och det känns himla trist att nästa gången är sista :(!

Här får ni se hur kul vi kan ha det ;):

I slutet av maj hade vi andra tillfället på klickertränarutbildningen 2010 och då påbörjades arbetet med att få Totte att göra en snurr. Susanne, en av de duktiga eleverna, lånade Totte en stund eftersom hennes egen lilla valp hade fått tillräckligt träning (detta var söndag eftermiddag).

På några minuters träningspass fångade hon ( bra timing!) att Totte vred huvudet lite åt höger. En vridning som han snabbt förstod att tydligt upprepa. Jag bestämde mig då för att fortsätta arbetet med detta trick som vissa hundar verkar ha otroligt lätt för och andra hur svårt som helst…

Totte visade sig höra till den senare skaran. Han vred och vred på huvudet men utan att kroppen följde med. Så småningom hade jag lyckats lära honom, utan att jag alls hade tänkt att det skulle bli så, att först backa några steg och sedan vända på huvudet. Efter ytterligare några pass så hade själva backandet börjat bli bågformat (högervridet) och jag försökte att jobba vidare på detta även om jag inte alls hade tänkt att snurren skulle vara att han backade runt i  en cirkel ;).

Men jag belöningsplacerade konsekvent på hans högra sida så att han tog godiset så att han fullföljde cirkeln/snurren. Så efter kanske tio träningspass backade han så långt att han nästan hade backat runt i en cirkel och eftersom hans förväntan på att få belöningen låg långt åt höger så vände han plötsligt upp mot mig och där hade vi vår något konstiga – men dock ändå – snurr!

Nu har han börjat upptäcka att det snabbaste sättet att komma till belöningen är att snurra snabbt runt, fast han tar fortfarande några steg bakåt först, men de kommer att försvinna i takt med att han förstår vitsen med att snurra på stället: Det gör helt enkelt att han kommer fortare till belöningen.

Shejping när det är som roligast! När man får fixa och trixa för att nå målet och dela upp det i små, små steg.

I dag har jag och Caniskollegan Carina Swartling haft avslutning med gänget som gått tränarutbildningen 2009. Vi skulle ju egentligen varit klara i oktober – men det var då som jag mitt under pågågende kurs fick virus på balanserven och kräkandes fick forslas hem av snälla elever.

Så nu samlades vi för avslutning och det var så kul att se alla igen och alla är så duktiga så jag nästan blir tårögd när jag tänker på det. Det har hänt mycket med samtliga ekipage under det här året och jag tror att vi alla lärt oss mycket av varandra faktiskt.

Carina och jag bestämde oss för att köra alla fyra helgers teman på en dag :-) ett maxat upplägg vill jag lova. Vi började dock med en skrytrunda där alla fick skryta om något i hundträningen sedan sist. Två ekipage har blivit uppflyttade, varav en i sin debut på lydnadsplanen och detta jublade vi alla åt så klart.

Vi jublade även åt att en av vovvarna överlevt en svår tarmoperation och nu var pigg och glad, puh, det händer inte bara roliga grejer, men som tur var gick det bra den här gången.

Vi rivstartade med första OCH andra helgens tema; att forma beteenden – det vill säga shejping och targeting plus att sätta kriterier och föra logg.

Vi satte en hög med grejer på golvet och så fick alla ta det de ville för att hitta på något kul beteende. Alla jobbade två och två, gjorde kriterieplaner och förde logg på varandra.

AK shejpar Kråka att stå med alla fyra tassar i lådan. Målet, som de också nådde, vara att Kraxet skulle sitta ner i lådan.

Diesel på väg in med huvudet i en hink för att "frysa" där. Elsa coachar medan Carina i bakgrunden för loggbok.

Vinga stoppar huvudet i en papperskasse, lite läskigt tyckte hon först...det är ju lite läskigt med grejer ibland tycker nämligen den här tjejen.

Jenny får Sota att krypa in i en kasse. Troligtvis kursens mest shejpingkloka hund; hon kan bla blåsa bubblor i vatten och dagens andra konst var några distinkta sparkar med ena bakbenet.

Carina tränar Zingo att gå runt en hink. Efter att först ha provat att stå på och putta på den utan att det gav utdelning...

Lena kastar belöning åt Sunny när alla tassar är på lådan. Detta vara bara uppvärmningen, sedan vände Lena på lådan och shejpade ner hela stora vovven i lådan istället.

Steppdans på en låda blev Heras trix som Maria belönar

Homer tog sig en sväng in i en frysbox med Mias hjälp - jo han var faktiskt inne och vände men då var inte kameran påslagen...

Efter denna livfulla start på dagen fortsatte vi med helg tre, som vi avverkade på tio minuter ;-). Tema var stimuluskontroll. Uppgiften var att prova om de verkligen hade stimuluskontroll genom att i mer och mer galna ställningar kommendera sitt eller ligg.

Mia testar om Lyxa fattar kommandot ligg även när matte bär sig så här konstigt åt. Ingen konst alls, tyckte Lyxa!

Jenny gömde sig bakom buren och sa sitt...

...och Sotet satte sig omedelbart.

Diesel tränar observationsinlärning med Elsa eftersom hon tyckte det var skitsvårt att sätta sig (lägga sig var lätt däremot!) när Elsa kommenderade sitt liggandes på rygg...

Därefter var det bara sista helgens tema kvar; baklängeskedjningen. Carina och jag hade klurat ut lite väl maxade kedjor ;-) för att avverkas på 40 minuter men det är ju som bekant inte målet som är grejen utan vägen dit… Det vill säga tänket. Och tänket gick fin-fint även om vi nu alla, både hundar och människor var ganska möra vid det här laget.

Vi fick pausa lite extra helt enkelt. För sedan var det ju dags för slutklämmen; att visa upp något av de trix som hundarna lärt sig under året.

Vi fick se en del humoristiska trix, något som jag är för pryd för att skriva om här faktiskt ;-D. En hel del skratt blev det så klart – inte minst åt lille Homer som på Mias uppmaning ”vem kommer nu – skynda dig och göm dig” sprang under sin lilla divan (jo, faktiskt) och gömde sig och på ”kusten är klar” kom fram igen.

Kul var det i alla fall och den glädjen får dagens sista bild illustrera:

Träningsglädje, Elsa och Diesel.

Det känns nästan lite vemodigt att skiljas åt men jag vet att vi alla i olika konstelationer kommer ses igen. Och jag är väldigt glad över att få ha följa det här härliga gänget i ett år!

Tack Mia, Lyxa och Homer, Carina, Jenny och Sota, Elsa och Diesel, AK och Kråka, Eva och Vinga, Carina och Zingo, Maria och Hera och Lena och Sunny!!!

PS:

OCH för dig som tycker att detta verkar kul så finns det faktiskt EN plats kvar på årets utbildning… ;-)

Nu är Totte snart fem månader och jag gjorde häromdagen en liten översyn av vad han kan. Och kom fram till det här:

Gosa massor, gärna näshångel.
Pipa när han vill ha något.
Skälla när det inte går som han vill.
Jaga fåglar (åh vad kul det är!)
Dra upp den där rottweilern till våldsam lek så möblerna välter.
Studsa upp och ner som en gummiboll.
Sova utsträckt på mattes kudde med nosen i mattes öra.
Komma när matte ropar, ganska ofta i alla fall.
Sitta och blåstirra på matte fast hon försöker lura och locka.
Gå fint vid sidan.
Hälsa oförskräckt på nästan alla, allra helst barn.
Kampa tufft som fan med mattes eller husses byxor.
Smita in i grannarnas trädgård där det står stor skyltar: Förbjudet för hundar.
Vinka.
”Ge sig”.
Hoppstå.
Backa.
Sitt.
Ligg.
Putta på handen.
Lyfta saker från marken och…
lägga dem i mattes hand.
Bära matskålen, lägga den i handen, få mer mat.
Gå fint vid sidan.
Springa till figuranter i skogen som leker och är skojiga.

På måndag börjar allvaret ;-D då Totte och husse (som nog är lite nervös) ska gå valpkurs, som jag håller så klart. Det ska bli skoj att träffa alla valpar följa deras utveckling och se hur det går för Totte och husse…

En plats kvar på valpkursen förresten! Kolla canis.se under Hundskolan – Göteborg.

Att shapa Totte, 16 veckor och Dacke, åtta år är två rätt olika övningar.

Dacke vet ju att får han inte klick för det han försöker så försöker han lite till och lite mer och sedan byter han till ett annat beteende om det fortfarande inte lönar sig med det första. Och får han inte klick för det andra så byter han till ett tredje. Och får han inte klick för det tredje så byter han till ett fjärde.

Så där kan vi hålla på en rätt lång stund utan att han tappar fart och plötsligt är han i närheten av det jag vill ha och då blir det ett klick. Var på han upprepar det och det blir ett klick igen. Var på han upprepar det igen och då kanske det inte blir klick för nu vill jag ha något mer (högre tass vid vinkandet, ett steg till vid backandet osv).
Jag kan med andra ord bestämma innan vi börjar träningen vad det är jag vill shapa fram och sedan börja klicka för alla små steg i rätt riktning.

MEN när det gäller Totte däremot så är det han som bestämmer vad vi ska träna. Jag vill absolut inte utsätta honom för ovanstående träning. Lite frustration skadar inte men mycket frustration vill jag inte ha på min valp – inte på min vuxna hund heller för den delen.

Totte har väldigt lätt för skall. Jag har försökt att tänka att jag ska träna så korta pass med så mycket information (många klick) att han inte skäller. Korta träningspass med mycket information är två huvudsakliga framgångsfaktorer med valpen.

Hela passet med Totte är sammanlagt mellan 1-5 minuter långt. Max. Fem – sex klick i sträck brukar räcka, sedan behöver han någon form av liten paus; lekpaus eller gospaus brukar fungera bra. Där efter kan vi köra i gång igen.
Hur märker jag att det räcker med fem – sex klick? Ett sätt är att han kanske börjar göra annat; han tar en egen paus. Då vet jag att jag har hållit på för länge. Ett annat sätt som jag märker det på är att han börjar skälla. Då vet jag att jag inte har gett tillräckligt med information alternativt hållit på för länge.

När jag låter Totte bestämma vad vi ska träna så brukar jag studera hans rörelsemönster. Ser jag något kul eller något som han gör ofta så börjar jag fånga det. Ett exempel är när han ligger ner på sidan, ofta i sängen till exempel när han har sovit middag. Då gör han massor av roliga grejer; biter sig i framtassen, svansen och bakbenet eller drar med tassarna över nosen, viftar med framtassarna över huvudet eller sträcker ut sig i hela sin längd – liggandes på rygg. Har jag inte klickern tillgänglig så fångar jag beteendet med ett ”bra” och halar fram godis ur nattduksbordet, fickan, skålen osv. (För godis har man ju liggande lite här och där ;-D).

Med Totte är det så, har jag märkt, att det första träningspasset då jag ska fånga något nytt brukar gå lite halvkasst; det går inte framåt så mycket som jag skulle önska och det känns ofta lite vimsigt och rörigt. Men så till nästa pass (senare under dagen eller någon annan dag) så går det lätt som en plätt.

Jag vet inte exakt vad det beror på. Jag tror inte det har med mina träningsfärdigheter att göra; med Dacke går det nästan alltid väldigt fort från början. Kanske handlar det bara om mognad. Hur som helst så är det helt okej och det får vara så helt enkelt.

Summa sumarum: Med en valp – eller en cross-overhund – så låter jag hunden bestämma vilka övningar vi ska göra när jag shapar. Med en klickerklok och shapingklok vovve är det jag som (oftast men inte alltid!) har bestämt vad det är vi ska hitta på.

Inom kort kommer en liten film som visar hur jag jobbar med de olika hundarna.