Totte flyger.

Tiden rasslar som vanligt och jag har inte haft tid att blogga mer om kursen med Maria Hagström men NU så! Jag fick MASSOR att jobba vidare med på båda hundarna under de här två dagarna. Gladast är jag nog över att Dacke, som fick några korta 10 minuterspass varje dag, inte hade ont någonstans dagarna efteråt. Han fyller nio år om några veckor men han är fortfarande på! Det är så underbart hemvant med honom och det är så skönt med en hund som jag förstår och kan läsa av – och som verkar läsa av mig. Han förstår vad jag säger och numera lyssnar han (oftast ;-)). Det är vilsamt. Till skillnad mot Totte som för det mesta är en större utmaning där jag får tänka och göra på ett helt annat sätt. Utvecklande och roligt, javisst, men också jobbigt emellanåt.

På kursen som arrangerades av Fanny och Thomas, deltog sex ekipage med ett gäng olika hundar; ett gäng cockrar(!) en bc-valp, en flatt, en vorsther och en malle. Fanny och Thomas två praktikanter var även med och de var snälla nog att både fota och filma min träning, TACK Julia och Veronica!

Detta tränade vi under dagarna med Maria:

Totte:

Fart in till mig: Vid apportering, inkallning, från ruta, från vittringsapporterna och så vidare så ska hunden komma med hög fart mot mig. Därför är fart in en bra grundfärdighet att träna – så den blir härligt energifylld och snabb.

Full fart

Som ni ser på bilderna så gick den övningen rätt bra med Totte ;-). Jag kommer att skriva en separat text om fartträning så jag återkommer med hur man kan göra.

Fritt följ: Tottes position är alldeles för långt ut ifrån mig.  Han ska gå tightare, nära mitt smalben.

Åtgärd: Stå still, vänd åt höger, när Totte sluter upp, nära mitt vänstra ben – klick och belöning från min högra hand så att han kommer ännu närmare. När det funkar ska jag gå vidare till att efter svängen gå ett steg rakt fram, om han då är kvar nära så klickar jag där istället. Och sedan lägger jag på fler och fler steg rakt fram.

Totte leker

Lekträning/varsågodövning: Jag passade på att få lite extra tips på hur jag ska gå vidare i att utveckla lekbelöningarna för Totte. Själv tycker jag att Totte leker jättebra men jag har tex inte använt leksaken som externbelöning särskilt mycket alls. Jag bad därför Maria titta lite på hur vi ska göra för att få tryck i varsågod (att användas tex när man tränar fart i kombination med att stanna jättesnabbt och då få vända åt andra hållet för att springa och ta leksaken).

åh hej vad det går...

Åtgärd: Vi leker med hög intensitet. Totte släpper på tack. Så fort han släpper säger jag varsågod nästan omedelbart så hans energi gör att han hugger direkt. Först när han gör det med full kraft  kan jag börja lägga leksaken bakom honom för att sedan kunna kasta den över huvudet utan att han tar den förrän på varsågod.

liten hund stor leksak

För att vara cocker är Totte rätt bra på att faktiskt lämna tillbaka leksaken till mig när vi leker ;-) (och som vi har jobbat på det!) men ibland måste han tveka lite...

Dacke:

Vittringsapportering: Dacke har full fart ut med underbara rivstarter och hans sortering är fin (fattas bara annat!) men han tuggar när han ska springa tillbaka.

Inget fel på starterna här inte.

Åtgärd: Träna mer på att hålla i olika svåra saker utan att tugga. Penna tex. Och pinnar givetvis. Ska kunna hålla när han är stilla och i rörelse.

Fritt följ: Katastrofdåligt, hu, han går typ en kilometer för långt fram. Och nyser (första steget innan ljud).

Åtgärd: Gör om, gör om! Jag börjar hitta position med honom framför mig och klickar in att hans huvud ska vara strax bakom mitt lår. När det sitter vänder jag upp och börjar klicka först när han vänder tillräckligt långt bak. Därefter börjar jag klicka för att han går framåt i RÄTT position. Jag tänker att jag ska lägga positionen lite överdrivet långt bak, så hamnar den nog rätt…
Dessutom ska jag sluta följa mina hundar, det är de som ska följa mig.

Åh shit, att träna om fritt följ är nog det tråkigaste jag vet… nu gäller det att hitta inspiration…

Framförgående: Jag är väldigt nöjd med de olika delar jag har delat upp momentet framförgående i. Delarna ser ut så här:

1. Få hunden att stå framför mig med huvudet riktat framåt. (Omvänt lockande initialt)
2. Börja gå i samma position.
3. Hitta rätt tempo (GÅ).
4. Ta ut riktning. Alltid rakt fram åt det håll mina axlar ”pekar”.
5. Länga antal metrar hunden går.
   När allt ovan är säkert så lägger jag till:
6. Stanna på kommando (utan att vända sig mot mig).
7. Från stående hänga på mig i ett fritt följ.
8. Lämna mig på kommando för att gå framför mig.

Observera att detta är olika delar som jag tränar separat. Hela momentet ser ut så här: Från fritt följ kommenderas framför. När hunden gått framför i ca 25 meter kommenderas stanna. Föraren går upp bredvid hunden och tar med den in i ett fritt följ, vänder helt om och gör sedan om hela proceduren igen. Momentet slutar med att man vänder upp och gör halt.

När alla delarna är bra så har jag satt ihop dem i en baklängeskedjning. Sista delen i momentet är först och sedan plockas del på del på kedjan, bakifrån. Kedjan är alltså klar när första delen i momentet hakats på i kedjan. Man kan dela den i ännu fler steg om man vill men det här tyckte jag var lagom:

1. Hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!
2. Hunden går framför mig, jag kommenderar stanna, hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!
3. Hunden går fot bredvid mig, jag kommenderar ut den framför, hunden går framför mig, jag kommenderar stanna, hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!

Tyvärr var jag inte helt färdig med delarna när jag tävlade appellen så momentet föll samman. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk! Det jag har slarvat med här är fram för allt tempot. Det är för högt. Och så har jag inte kommandot för att han ska stanna med nosen riktad från mig på plats. Plus att när jag sätter på kopplet så kommer ytterligare en del in: om det blir drag i kopplet (vilket det inte bör bli om han håller rätt tempo) så vänder Dacke och kommer upp bredvid mig. Det är så han ska göra på promenaden…

Åtgärd: Nu ska jag fram för allt träna tempo och riktning och sedan länga antal metrar så fort det går. Ska också lära in ett stanna framför mig.

Full fart med apporten...

Apportering: Dacke springer i full fart fram till apporten, knuffar till den lite med någon tass, tar ett löst grepp och springer sedan tillbaka till mig – om han inte först måste kolla in någon på vägen, typ Maria, som står och kikar på honom. ;-)

...och...

...släpp på klicket!

Åtgärd: Dacke behöver 1, ett bättre, mer distinkt gripande och 2, mer fart in till mig. Jag tror att båda övningarna kommer motverka att han stöter till apporten då han är så fokuserad på att ta den snabbt som tusan för att kunna vända upp mot mig igen. Så här tränade vi det:

Först lekte jag ganska vilt med Dacke, med en kampleksak. Därefter fick han släppa den. Jag kastade då apporten snett framför mig (Dacke var framför mig) och sa ”ja” vilket här betydde varsågod. Han dök på apporten och i samma sekund som han grep och lyfte så slängde jag fram leksaken på min vänstra sida (där han ju sedan ska in med apporten) och tjoade bra och ta den och tjoho, typ, Han släppte då apporten för att kasta sig i leksaken. Vi gjorde denna övning fyra gånger och det märktes omedelbart resultat på gripandet. Det gick fortare och fortare och efter hans fokus var så inriktat på att ta apporten med munnen så var tassarna inte i närheten av att nudda den.

Dacke tränar distinkta gripanden.

Lek på min vänstra sida.

”Det blir snart tior på apporteringen” intygade Maria.

När det gällde fart i apporteringen så gjorde vi en övning som jag återkommer till i farttexten som jag lovade ovan att skriva!

Fjärrdirigering: Vi får poäng i fjärren men det blir inga tior. Jag har slarvat med mina kriterier. Dacke har fått lägga sig framåt istället för att fälla sig bakåt, vilket gör att han ju sakta men säkert kommer närmare. I värsta fall blir även sättandet sådant att bakbenen rör sig vilket också gör att han flyttar framåt.

Sitt upp från ligg däremot brukar vara fint med ett hopp upp i sittande utan att röra bakbenen. Även att ställa sig från ligg är fint för det mesta – en baktass åker fram ibland bara. Och det kan jag faktiskt leva med eftersom vi aldrig ska tävla SM. ;-)

Lägga sig från sitt är också snabbt och distinkt men att sätta sig från stå är mer tveksamt. Här ska bakbenen vara stilla och frambenen röra sig bakåt men det blir oftast tvärtom.

Åtgärd: Det är bara att detaljpilla! Sitta eller stå snett framför så jag ser när bakbenen är stilla och hur han förskjuter tyngd bakåt för att flytta frambenen bakåt (vid sättande från stå). Träna detta i lugn och ro innan jag flyttar ut det eller börjar resa mig upp och stå framför för att sedan öka avstånd.

Jag måste hålla på mina kriterier. Jag slarvar för ofta och tänker, ”äh, det var ju nästan bra” eller ”han är ju så duktig ändå”. Men så fort jag stubbtränar ordentligt (sitter och tänker och planerar min träning innan) så gör jag rätt. Så det är bara att skärpa sig!

Maria engagerar sig i vår lek.

Jag lär mig genom att göra, uppleva, prova. Om jag ska förändra något i mitt träningssätt, och göra på ett sätt som jag aldrig gjort förut, så måste instruktionerna vara väldigt precisa eller allra helst så måste min instruktör visa mig hur jag ska göra.

Det blev så otroligt tydligt i mötet med Maria Hagström att jag funkar så! Eftersom hon är en skicklig pedagog så fattade hon snabbt att det bästa sättet att lära mig var att visa hur jag skulle göra – annars blev det fel.

Maria gick eller sprang dessutom bredvid mig i flera situationer för att stärka upp det jag skulle göra. I fartövningen till exempel (som jag ska skriva mer om senare) så sprang vi ihop ;-).

Maria visar apporteringsträning med Dacke.

Två saker påverkar om jag ska kunna göra det som instruktören har föreslagit:
1, Jag måste förstå VARFÖR jag gör något. Annars låser det sig helt för mig.

2, Jag måste känna mig trygg i sammanhanget och situationen. Jag är rädd för att göra fel :(. Så när jag får instruktioner som jag inte omedelbart ser framför mig hur jag ska omsätta så blir jag återhållsam och försiktig dvs osäker. (Önskar att det var tvärtom – att jag bara vräkte på ;-)).

De två kursdagarna med Maria var det otroligt mycket detaljer som jag passade på att få hjälp med – sådant som jag själv vetat att jag borde lösa men inte haft något bra svar på hur – eller sådant som jag varit omedveten om som Maria speglade.

Så det var MYCKET jag skulle ta in och förändra på flera nivåer – både något som skulle ändras i ett delmoment till exempel OCH grundläggande belöningsträning som jag kan bli bättre på överlag.

Det var otroligt bra och jag känner mig fylld av suveräna tips och är jättemotiverad att träna nu!

SAMTIDIGT så känner jag mig lite låg av att utvecklingen går så långsamt – jag blir bara lite, lite bättre och hundarna lika så. Mina träningsfärdigheter har stannat lite i utvecklingen känns det som. Jag tror att det handlar om att jag har tränat för lite helt enkelt. Tyvärr. Hur ska man ha tid med allt kul i livet??? ;-)

Hur som helst så har de här två dagarna stärkt mig väldigt mycket när det gäller inställningen till min egen roll som instruktör. Jag vill skapa en miljö där alla känner sig trygga och glada och där jag möter alla där just de är. Där är Maria en god förebild!

Nu ska jag sortera foton och filmer och lovar att återkomma med några godbitar snart.

Förra gången tränade vi gripande och hållande av fågel, dvs leksak som sedan ska bytas ut till en dummy som sedan ska bytas ut till en fågel. Vi började också med frivilliga sittanden.

Denna gången fick vi träna vidare på hållandet – det är ju ofta ganska lätt att få en hund att gripa och dra men de flesta tuggar eller släpper när du själv släpper leksaken/apporten. Det gäller att klicka fort efter att man har släppt och innan hunden tar ett omtag. (Det vill säga inte släppa helt utan i små, små steg släppa mer och mer).

Jag är lat och kan jag hitta genvägar som inte blir senvägar i slutändan så slår jag in på dem direkt. Själv blev jag i veckan så otålig att jag började med omvänt lockande som genväg för att få Totte att hålla utan att tugga. Det funkade omedelbart ;-). Han sitter nu blickstilla utan att tugga och håller i dummyn, leksaken eller till och med träpinnen. Jag är fullt medveten om att den här signalen ska bort så fort det går men det ska bli kul att se om det här faktiskt funkar. Mer genvägar åt folket!

I dag fick vi också utveckla det frivilliga sittandet till att hunden skulle sitta när vi gick baklänges. När det flöt så satte vi på en kort visselsignal och handtecken som betyder sitt. Målet är att vi ska kunna blåsa sitt på avstånd ute på fältet, mitt i jakten. Det var kul och ganska svårt att -samtidigt som Totte sätter sig – blåsa sittsignal, sträcka upp handen i luften som sitttecken OCH klicka ;-) och sedan ge godis från ena handen. Jag fick lägga bort klickern för att få till det…

Vi tränade även riktningsträning som ska sluta med att vi ska kunna skicka hundarna rakt ut efter nyskjuten fågel/dummy. Springa till matskål och lägga kommandot ”ut” blev övningen. Dessutom tränade vi lite jaktfot, något som jag tror att jag ska vänta lite med efter som jag håller på en del med friaföljet just nu. Inte för att Totte inte skulle fixa att hålla isär detta utan för att jag inte vet om jag fixar det…

Avslutningsvis visade Shadi med sin hund Mini hur man kan baklängeskedja att skicka ut hunden till matskål, blåsa söksignal, blåsa sitt- eller stannasignal, skicka till dummy. Det var tjusigt! Läxan blev att träna de olika delarna. Lite svindlande att vi på fyra veckor faktiskt lärt oss allt det där! Nu ska jag träna dirigering till matskålar, fortsätta med sittsignal och lära in söksignal. Jag måste skaffa en visselpipa med andra ord!

Kul! Det är så bra att gå kurs, även om jag har minimalt med tid att träna just nu så gör jag i alla fall lite och det räcker för att man ska kunna ta sig en liten bit vidare varje vecka.

Det blev ett ganska intensivt träningspass i dag och min lilla hund är helt enkelt inte på topp – han känns lite halv just nu. Han kan faktiskt se riktigt ledsen ut emellan åt :(. Han orkar inte så mycket och han har gått tillbaka jättemycket när det gäller lugn och ro-träningen. Han piper och ylar och håller liksom inte i hop. Han verkar ha en rejält förhöjd stressnivå dvs hormonpåslag fortfarande.

Det har dock blivit bättre hemma på kvällarna men våra promenader är en fars fortfarande, där han hela tiden letar efter en liten svart cockertjej. Ägarna till den hunden måste börja undra. Så fort jag ser dem så vänder jag och springer över gatan eller åt motsatt håll…

Så nu samlades vi för avslutning och det var så kul att se alla igen och alla är så duktiga så jag nästan blir tårögd när jag tänker på det. Det har hänt mycket med samtliga ekipage under det här året och jag tror att vi alla lärt oss mycket av varandra faktiskt.

Carina och jag bestämde oss för att köra alla fyra helgers teman på en dag :-) ett maxat upplägg vill jag lova. Vi började dock med en skrytrunda där alla fick skryta om något i hundträningen sedan sist. Två ekipage har blivit uppflyttade, varav en i sin debut på lydnadsplanen och detta jublade vi alla åt så klart.

Vi jublade även åt att en av vovvarna överlevt en svår tarmoperation och nu var pigg och glad, puh, det händer inte bara roliga grejer, men som tur var gick det bra den här gången.

Vi rivstartade med första OCH andra helgens tema; att forma beteenden – det vill säga shejping och targeting plus att sätta kriterier och föra logg.

Vi satte en hög med grejer på golvet och så fick alla ta det de ville för att hitta på något kul beteende. Alla jobbade två och två, gjorde kriterieplaner och förde logg på varandra.

AK shejpar Kråka att stå med alla fyra tassar i lådan. Målet, som de också nådde, vara att Kraxet skulle sitta ner i lådan.

Diesel på väg in med huvudet i en hink för att "frysa" där. Elsa coachar medan Carina i bakgrunden för loggbok.

Vinga stoppar huvudet i en papperskasse, lite läskigt tyckte hon först...det är ju lite läskigt med grejer ibland tycker nämligen den här tjejen.

Jenny får Sota att krypa in i en kasse. Troligtvis kursens mest shejpingkloka hund; hon kan bla blåsa bubblor i vatten och dagens andra konst var några distinkta sparkar med ena bakbenet.

Carina tränar Zingo att gå runt en hink. Efter att först ha provat att stå på och putta på den utan att det gav utdelning...

Lena kastar belöning åt Sunny när alla tassar är på lådan. Detta vara bara uppvärmningen, sedan vände Lena på lådan och shejpade ner hela stora vovven i lådan istället.

Steppdans på en låda blev Heras trix som Maria belönar

Homer tog sig en sväng in i en frysbox med Mias hjälp - jo han var faktiskt inne och vände men då var inte kameran påslagen...

Efter denna livfulla start på dagen fortsatte vi med helg tre, som vi avverkade på tio minuter ;-). Tema var stimuluskontroll. Uppgiften var att prova om de verkligen hade stimuluskontroll genom att i mer och mer galna ställningar kommendera sitt eller ligg.

Mia testar om Lyxa fattar kommandot ligg även när matte bär sig så här konstigt åt. Ingen konst alls, tyckte Lyxa!

Jenny gömde sig bakom buren och sa sitt...

...och Sotet satte sig omedelbart.

Diesel tränar observationsinlärning med Elsa eftersom hon tyckte det var skitsvårt att sätta sig (lägga sig var lätt däremot!) när Elsa kommenderade sitt liggandes på rygg...

Därefter var det bara sista helgens tema kvar; baklängeskedjningen. Carina och jag hade klurat ut lite väl maxade kedjor ;-) för att avverkas på 40 minuter men det är ju som bekant inte målet som är grejen utan vägen dit… Det vill säga tänket. Och tänket gick fin-fint även om vi nu alla, både hundar och människor var ganska möra vid det här laget.

Vi fick pausa lite extra helt enkelt. För sedan var det ju dags för slutklämmen; att visa upp något av de trix som hundarna lärt sig under året.

Vi fick se en del humoristiska trix, något som jag är för pryd för att skriva om här faktiskt ;-D. En hel del skratt blev det så klart – inte minst åt lille Homer som på Mias uppmaning ”vem kommer nu – skynda dig och göm dig” sprang under sin lilla divan (jo, faktiskt) och gömde sig och på ”kusten är klar” kom fram igen.

Kul var det i alla fall och den glädjen får dagens sista bild illustrera:

Träningsglädje, Elsa och Diesel.

Det känns nästan lite vemodigt att skiljas åt men jag vet att vi alla i olika konstelationer kommer ses igen. Och jag är väldigt glad över att få ha följa det här härliga gänget i ett år!

Tack Mia, Lyxa och Homer, Carina, Jenny och Sota, Elsa och Diesel, AK och Kråka, Eva och Vinga, Carina och Zingo, Maria och Hera och Lena och Sunny!!!

PS:

OCH för dig som tycker att detta verkar kul så finns det faktiskt EN plats kvar på årets utbildning… ;-)

Nåja,  lätt överdrivet kanske; vi går en apporteringskurs för spaniel- och retrieverjakt i regi av Canis Göteborg, där jag har bjudit in jakt- och klickerinstruktörerna Elsa Nordh och Shadi Kajevand.

Åter igen är jag nybörjare (precis som på agilityn förra veckan) och det är ju helt enkelt jätteskoj!

Jag har inte tänkt att jaga men kanske, kanske starta på ett jaktprov ”bara för  att”. Bara för att det ju faktiskt en fågelhund jag har och det hade varit skoj och se hur jag kan använda hans naturliga förutsättningar i träningen. Och jag går kursen inte minst för att få kontroll på hans jaktlust!

Kursen är en grundfärdighetskurs och jag sitter nu med ett grundfärdighetsschema för spaniel- och retrieverjakt framför mig. Massor av nyttigheter som jag har användning för i alla möjliga situationer även om jag inte tänker jaga.

Jag känner återigen att jag är otroligt nöjd med min grundträning av Totte, som jag gjorde under fram för allt hans första sex månader. Han gör supersnygga avlämningar, griper fint, explosiva starter och så vidare.

Men det finns hela tiden utvecklingsmöjligheter så klart; han kan inte hålla fast utan att tugga än till exempel. Och det ska bli jättekul att lära in visselsignaler! Verkligen användbart.

Vi är en salig blandning människor och hundar på kursen och kommer inledningsvis  (fyra gånger) vara inne och därefter har vi ett litet uppehåll för att till våren vara ute fyra gånger.

Jag passar så klart på att träna filten och att slå på och av och det gick på det stora hela taget bra. Framför allt så räcker det nu att jag riktar mig mot filten och ”lossar” honom från leksaken så springer han och lägger sig.

Han är dessutom väldigt störningstålig i dessa sammanhang. På promenader kan han försöka sticka till en hund som han ser 30 meter bort men här gör han det inte ens om de är tre meter bort. En liten pärla är han allt ;-)!

I helgen var det äntligen dags för agilitykurs för allra bästa Eva Bertilsson. Vi var nio personer med hund och tre utan som jobbade från fredagkväll till söndaglunch.

Ny värld?

För mig har nu en helt ny värld öppnat sig; och den verkar väldigt rolig. Oavsett om jag kommer att tävla i agility i framtiden eller ej (men det kommer jag nog ;-)) så har jag fått massor av bra och skojiga övningar. Och att få vara elev för Eva är alltid roligt och bra; hon är så pedagogisk, genomtänkt och kompetent.

Eva förklarar

Dessutom har en del av mystiken kring agility som fenomen skingrats något – jag vet till exempel numera vad bakombyten är och att det finns olika handlingssystem ;-). (Heter det handlingssystem eller handlingsystem?)

Jag jobbar givetvis, som den klickertränare jag är, med grundfärdigheter som byggstenar i vilken typ av hundträning jag än pysslar med; det finns grundfärdigheter för jaktträning, lydnadsträning, IPO, agility osv. Att göra rätt från början – grundfärdigheter för agility är det som helgen har handlat om. Jag som kan lydnadsgrundfärdigheterna i sömnen tyckte att det var superkul med lite nya GF.

Helgen har dessutom gett mig massor av möjligheter att träna lugn och ro med Totte. Och det har verkligen gått framåt!!! (Jag ska skriva om det någon annan dag, en sak i taget…)

Totte - något tveksam till om detta verkligen är så kul...?

Träningen i helgen har handlat om transporter, belöningar, träna full fart, att sikta, gå på, över och under saker, att framkalla ljud och rörelse, hitta position (för att springa på din utsida) och targetträning (kontaktfält).

Johannes och Diesel tränar på underlag som rör sig.

Sanna och Ville (nej han är inte släkt med Totte!) går över och på olika underlag.

Jag gillar farten i träningen. Som detta med transporter. Hunden hänger i en ”godismagnet” eller leksak tills du antingen släpper taget om godiset eller får leksaken på tack. Då ska hunden, när den lärt sig den här leken, omedelbart spurta i väg åt den riktning som du pekar – det vill säga som dina axlar pekar, inget pekande med händer här inte och inga ord.

Det var en väldigt rolig övning att träna in det här suget rakt fram och bort från mig. Vi fick upp en himla fart på alla hundarna i min grupp. Hur vi gjorde? Jag tror att jag har lite på film, återkommer med det.

Thea tar igen sig efter att ha visat upp både fart och fenomenal kamplek.

Det är en speciell känsla att känna sig lite som en nybörjare – en del fippel med det tekniska blev det ju. Byt hand så att leksaken är närmast hunden! Belöningsplacering så hunden riktas från mig!

Totte och jag tränar på underlag som jag kontrollerar rörelsen på (gungan!).

Kursen var full sedan länge och vi hade ett litet gäng observatörer med på tåget också. Det var väldigt roligt att det var så stor spridning på raserna! Och det var ett trevligt gäng som bidrog till en god och öppen stämning.

Wilma och Tord lyssnar på Evas klokheter.

Anna och Thea vilar i sin hörna.

Marie och Sixten

Pernilla och Paris spanar.

Lyxa bjuder matte Mia på olika beteenden.

Valpen Martha överväger att gå över konstiga grejer tillsammans med matte Sanna.

Jag bokade omedelbart in en uppföljningskurs med Eva, i början av juni.
Håll ögonen på Canis hemsida (hundskolan, Göteborg).

Så här trött blev Totte efter sin första agilitykurs… jag med… ;-)! Så nu ska vi sova och smälta alla nya insikter.
På återseende! ]]> http://www.klickersmart.se/2010/02/14/agilitykurs-med-eva-b/feed/ 6 http://www.klickersmart.se/2009/11/22/apporteringskurs-for-spaniel-och-retriever/ http://www.klickersmart.se/2009/11/22/apporteringskurs-for-spaniel-och-retriever/#comments Sun, 22 Nov 2009 14:00:16 +0000 Lena http://www.klickersmart.se/?p=534 Ny kurs utlagd för dig som är intresserad av klickerträning och jakttärning! Anmälan på Canis hemsida så klart!

Detta är en kurs för dig som vill lära dig grundfärdigheterna i apporteringsarbetet, jaktlydnaden och fältarbete. Kursen riktar sig främst till dig som har en retriever eller en spaniel och vill lära dig teorin och praktiken bakom spaniel- och retrieverjakt.

För att lära våra jakthundar de färdiga jaktmomenten så måste vi börja i mindre skala och lära in varje delmoment för sig och sedan kedja ihop momenten, detta kallar vi grundfärdigheter.

Kursen kommer att bestå av 2 delar. Varje del innehåller fyra träffar à två timmar vardera. Del 1 kommer till stor del att hållas inomhus då vi jobbar på korta avstånd i början.

Del 1 Inlärning av grundfärdigheterna
Stoppsignal
Jaktfot
Greppande och hålla fast av dummy och kallvilt
Avlämningar
Inkallning med pipa
Dirigeringar
Stadga

Efter att grundfärdigheterna är inlärda och befästa så kan vi börja sätta ihop momenten.

Del 2 Momentträning
Vattenarbete
Dirigeringar med dummy
Markeringar, stadga under kast och avståndsbedömning
Fria söket (retriever)
Fältarbete (spaniel)

Under kursens gång kommer vi att kvalitetssäkra alla moment genom att använda oss av störningar och vi får engagerade och säkra hundar eftersom vi jobbar igenom grunderna ordentligt först. Speciellt inom jakten är det viktigt att vi kan kontrollera resurserna runt omkring våra hundar. På så sätt kan vi i slutändan få själva arbetet att vara en belöning för vår hund och fråntagandet av arbete ett negativt straff.

Datum, tider och plats:
Del 1: 23 februari, 2 mars, 9 mars, 16 mars (tisdagar) kl 18-20
Plats: Hundstället Hjärtat, Angred

Del 2: 22 april, 29 april, 6 maj, 20 maj (torsdagar) kl 18-20
Plats: Skog i Göteborgsområdet

Det går att anmäla sig endast till del ett. Kursen kostar då 2 000 kronor. Om du vill anmäla dig endast till del två krävs det att du har förkunskaper motsvarande del ett samt arbetar ”klickermässigt” med din hund.
Hela kursen kostar 3 000 kronor.

Tag gärna kontakt med Elsa om du har frågor. Tel: 0736-21 50 74 elsa@nordharna.se

Instruktörer är Elsa Nordh och Shadi Kajevand.

Elsa Nordh
Jag har själv två golden retrievrar, en hane på 4.5 år samt en tik på 1.5 år. Med dem tränar och tävlar jag (främst med tiken) lydnad, viltspår, bruksspår samt jaktapportering. Under 2009 har jag gått Canis klickertränarutbildning. Sedan tre år tillbaka håller jag olika kurser och jag tycker det är väldigt roligt att se kursdeltagarna utvecklas. Mer om mig och mina hundar kan ni läsa påhttp://stormvarning.nordharna.se

Shadi Kajevand
Jag har två spring spaniel-tikar. Mitt största intresse är hundar och kommunikation mellan människa och hund. Jag brinner för att lära mig nya träningsmetoder och nya sätt att kommunicera med hundar och även deras ägare. Jag är mycket intresserad av hundars språk och mentalitet och har därför utbildat mig till A-figurant för mentalbeskrivning hund (MH). Grenar som jag tränar och tävlar i själv är spanieljakt, tävlingslydnad, bruksspår och även agility i mindre skala. Mer om mig och mina hundar kan ni läsa på http://sites.google.com/site/hundintresset/

”Rätt Från Början!”

Genom att träna rätt från början får du och din hund maximal glädje av er agilityträning! Målet är en glad och självsäker hund som arbetar intensivt, entusiastiskt ger sig i kast med varje ny uppgift, och uppskattar både träningen och belöningarna.

Vägen mot målet går genom genomtänkt grundträning för både hund och förare, helt utifrån klickerträningens principer. Under denna intensiva kurshelg kommer du och din hund att få lära er att träna agilitymässigt och öva på många olika beteenden som ni kommer att ha nytta av i er framtida agilityträning.

Detta är en kurs för dig som är på väg att börja träna agility, eller som redan håller på men vill lära dig mer om de viktiga grunderna. Kursen passar även utmärkt som fortbildning för dig som är instruktör.

Förkunskaper: Viss klickerträningsvana hos hund och förare, samt belöningar som hunden verkligen vill ha!

Kursen omfattar både teori och praktik (fredag kväll endast teori). Max 8 deltagare med hund. Max 6 observatörer.

Vi kommer hålla till inomhus på Hundstället Hjärtat i Angered, Göteborg.

Kursen börjar med teori fredagen den 12 februari klockan ca 18 – 21.

Därefter blir det kurs mellan 9 – 17 på lördagen och mellan 9 – 13 på söndagen.

Kostnad för deltagare med hund: 2 000 kronor

Kostnad för deltagare utan hund: 1 000 kronor

ANMÄLAN GÖRS PÅ CANIS HEMSIDA: http://www.canis.se/hundeskolen/avdside.php?avdid=13&mid=270&s=1

Frågor? Ring Lena Gunnarsson; 070-69 69 587

Detta hände: Jag sa ”ge dig”. Totte tog då några steg fram mot mig, hoppade upp i luften och la sig sedan på rygg med alla fyra ben i vädret och sparkade lite. Alternativt: Jag sa ”ge dig”. Totte sprang fram mot mig, puttade på min hand och lade sig sedan på rygg och sparkade lite.

Bös! (Detta är göteborgska för skräp och skrutt ;-)).

Detta vill jag ska hända: Jag säger ”ge dig”. Totte lägger sig omedelbart ner på rygg med benen i vädret och sparkar lite med dem, oavsett avstånd till mig.

Så i dag när jag började jobba med signalkontroll förväntade jag mig att han skulle kunna göra beteendet så som jag vill ha det, utan bös. Men då måste jag ju ställa mig frågan; gör han det som jag vill ha det – frivilligt? Svar nej.
Så det var ju bara att avbryta den övningen. Jag får fixa till beteendet frivilligt först helt enkelt.

Dessutom upptäckte jag (eller rättare sagt mina instruktörer och min kurskompis Lina) att JAG bösar också. Jag gör grejer med händerna och kroppen. Vilket ju också är signaler. Helt omedvetna sådana.

När man arbetar med signaler (att sätta på kommando) så är nästan det svåraste att få hunden att förstå att den ska vänta. En klickerhund sätter ofta igång med att visa hela repertoaren så fort man väntar lite. Därför måste själva väntandet tränas. Här är omvänt lockande en stor hjälp som gör det mycket lättare. Totte fattade nästan omedelbart, lite värre är det med Dacke som fått göra det tokigt i många år.

Jag tränade kommandot ”sitt” i stället med Totte och det gick faktisk bra. Okej, det är inte klart men NÄSTAN…så då kan man väl säga att jag ändå har två signaler som jag ju sa att jag skulle ha i denna veckan… hrm, host, host…

I övrigt är jag jättenöjd med helgens kurs. Det kändes som jag fick ut så mycket det gick av både Thomas och Fanny och dessutom flera goda råd från kompetenta träningskamrater.

Jag tog tag i några gamla surdegar som inkallning med ställande som är tillräckligt bra för att få poäng i de lägre klasserna men som är rätt halvtaskigt egentligen. Det ska jag nog träna om helt för att få ett distinkt ställande. Han vet positionen, det vill säga hur han ska stå när han har stannat, men har ingen koll på hur rörelsen för att stanna är. Med andra ord; många steg blir det…

Och ruteländet blev plötsligt den väldigt trevliga rutan med ursnyggt ställande mitt i. Dessutom började jag sätta signal på framförgåendet och på att stanna framför mig på kommando i samma moment (brukslydnad). Ska se ut en apell spår inom den närmsta månaden så vi kan starta.

Det fria följet blir bara bättre och bättre och apporteringen är bra, även om den inte är elitmässig, han springer för fort sista biten så det kan bli lite snubbel, men det kan jag lätt jobba bort om jag vill.

Jag har i princip alla delar i gång för momenten i klass III men måste fila lite i kanterna och sätta ihop lite grejer – så är vi klara sen. Fast först måste vi flytta upp oss från klass II, vilket jag iskallt räknar med nästa gång vi startar. (Oj, oj, det här kommer jag bergis få äta upp bara för det ;-D).

Jag tror knappt det är sant att jag kan planera för att börja tävla igen! (Tre år sedan sist!) Det är nästan så jag inte vågar tro på det men Dacke mår bättre än på många år. Och när han mår lite sämre ibland så är det ändå en hög lägsta nivå som jag lärt mig att parera. Låt nu detta hålla i sig, snälla, snälla, snälla!

Vi började som vanligt med tävlingsträning, det är väldigt bra att börja kurstillfällena så och ännu bättre är det att det nu var en helt ny plats.

Sedan jag börjat skärpa mig med tävlingsträningen, det vill säga ta varje tillfälle att träna som om det vore tävling och då fokusera på attityd, attityd, attityd så har jag och Dacke verkligen gjort framsteg.

Dacke har alltid tagit alla chanser som bjuds att lämna mig och sticka ner huvudet i någons ryggsäck, i en låda eller hämta en apport, nosa i gräset där borta, undersöka den där påsen som ligger och skräpar och så vidare.
Han har fått mycket utdelning genom åren när det gäller att hitta på egna grejer utan mig. Men nu, på en ny plats där det låg massor av jätteroliga leksaker på marken och på bord eller stolar, där det fanns fullt med hundar i burar och tillhörande ryggsäckar med spännande innehåll så var han med mig hela tiden.

Flera gånger tog han rätt beslut och även om nosen vädrade så stannade han och tog upp arbetet igen. Vi gjorde ett bra fritt följ, en halvtaskig vittringsapportering och en bra inkallning och förflyttningarna mellan momenten funkade klart godkänt. Bästa tävlingsträningen hitintills! Den halvtaskiga vittringsapporteringen handlar endast om för lite träning. Han visade tydligt på rätt pinne men var sedan tvungen att bara känna lite, lite på pinnen bredvid innan han gick tillbaka och tog rätt och kom in.

Medan jag och Dacke jobbade fick Totte träna på att var i bilen själv, hans (och mitt) hatmoment nummer ett. Jag lämnade honom med ett märgben och det funkade faktiskt.

Senare under dagen lämnade jag honom med ett tuggben, efter att ha suttit en stund på kofångaren och bara hållit honom sällskap och när han kändes lugn och nervarvad gick jag. Buren var då halvt övertäckt och han kunde inte se oss. Han började ändå yla och skälla men det var inte på värsta hysterinivån så jag hade bara ett öra mot bilen för att se vad som kunde hända. Efter åtta minuter tystnade han. Usch, det är en pärs det där.

På eftermiddagen tränade jag riktning in i rutan med Dacke och det gick faktisk över förväntan. Jag har nog inte tränat rutan mer än typ en gång det senaste året… Fanny och Tomas stod på varsin sida om rutan och turades om att belöna genom att kasta en rolig kampleksak in rutan när han var rätt. Så småningom kunde jag belöna bakifrån. Riktningen blev fin-fin till slut.

Sedan var det Tottes tur och han är faktiskt helt otrolig. Han tränar helt obekymrat trots hundar som skäller, leker och tränar precis intill honom. Vi jobbade på hoppstå – att han ska stå helt stilla när han landar. Han är nästan där – högerframtass åker ett steg fram ganska ofta och jag har klickat fel för många gånger.

Totte har NÄSTAN ”ge dig” på signalkontroll nu ;-). Ibland tar han dock ett hoppstå först innan han kastar sig ner på rygg med alla benen i vädret. Det ser fantastiskt roligt ut.

Även ”buren” förstår han så mitt löfte om att ha signal på två beteenden i slutet av denna vecka är i princip hållet. Jag lovar härmed två till i nästa vecka!

Totte fick ett litet träningspass på förmiddagen också, då jag försökte träna lite följa efter och fritt följ men han bara nosade och nosade. Jag blev så himla förvånad för han brukar ju vara jättebra på att hålla kontakt med härlig attityd. Men jag tänkte att det kanske har kommit en sådan där period i hans ålder som sådant börjar hända, suck… tills han äntligen snurrade runt några varv och satte sig och sket…