Inspirerad av alla kommentarer på mina bamsefunderingar gick jag idag vidare i den träningen. Tack alla!

Jag bestämde mig för att försöka shejpa upp honom genom att få igång hans framtassar. Vi har faktiskt inte, tro det eller ej, tränat någonting alls där han ska slå med eller lyfta framtassarna tidigare. För vissa hundar verkar den rörelsen ligga högt på listan över rörelser som de lätt tar till men Totte har suttit som fastgjuten. FÖRUTOM i en situation; om jag sitter och gosar med honom och slutar. Då ber han om mer genom att slå mig med tassen. Och där har han tränat alla i sin omgivning bra för vi gör som vi blir tillsagda…

På tre träningspass som var 3 minuter (det i sängen) 5 minuter (det andra) och 4 minuter (det tredje) började han alltså vifta på frambenen som han aldrig gjort något annat. Det var väldigt rolig träning. Som det ser ut nu så går jag vägen om hands up till att sitta bamse surikat korre kanin. Men vi får se vad nästa träningspass har att erbjuda!

Förra veckan var en lite halvjobbig vecka för Totte. Han utsattes för öronspolning, gastroskopi OCH endoskopi. Lilla tappra Totten klarade det över förväntan, var lite trött efter sövningen men redan dagen efter var han pigg och glad. Fast vi har tagit det jättelugnt i några dagar för jag märker att han inte orkar så mycket. Men magen är bra! Och kliandet är inte helt borta men förvånansvärt bra. (Just nu alltså…) Nu väntar vi på provsvarer.

Idag verkade han så alert och pigg så jag bestämde mig för att ta ett litet lekpass på tomten. Ett lekpass där vi fortsatte med inför-rutan-träningen. Det vill säga spring rakt ut mot target/leksak på allt längre avstånd.

Jag lyckades filma men jag LOVAR att jag ska köpa en ny kamera för vi kommer INTE överens, min stillbildskamera och jag. Jo, när jag tar just stillbilder så går allt så bra så. Men filmerna har en del övrigt att önska. Som skärpa till exempel…

Här kommer alltså en kort och oskarp film där jag dessutom halshuggit mig själv. Men den visar i alla fall att det går framåt med träningen :o).

Jag börjar bli riktigt nöjd med starterna – jag vill att han ska starta som när man släpper ett gummiband och att han ska ladda framåt. Det gör han.

Jag måste komma ihåg att när jag tränar det här endast göra en handfull repetitioner. Han ska vara superpigg och laddad, det är ju dumt att träna när han är halvtrött eftersom det då blir halvsnabbt.

Jag skulle vilja ha ännu bättre fart än den vi har nu. Men faktum är att jag faktiskt fått upp den, och så länge det utvecklas åt det hållet så kör vi på.

Men jag tror jag ska införskaffa en bollkastare och ta med mig den ut på promenaderna och sedan shjepa springa full fart framåt (utan target). För ingenstans springer han så fort rakt ut som på promenaderna…

Just nu använder jag targeten som ett mål att springa ända fram till men jag kommer låta den bli riktningstarget så småningom, tror jag.

Min filmkamera har gått sönder! Gråt och tandagnisslan! Men jag har mig själv att skylla.

Häromveckan tog jag med den ut för att filma min ”spring-rakt ut-träning” (rutan). Det vara bara det att det ösregnade och blåste halv storm. Det var ett vanvettigt roligt träningstillfälle för Totte mådde kalasbra och vi lekte som tokar och hade ett väldigt effektivt träningspass på kanske 20 minuter. Som jag filmade.

”Elektronik och vatten är sällan en jättebra kombo” sa husse L lakoniskt när jag förvånat undrade vad som hänt med min halvdöda kamera. Halvdöd, för jag kan få igång den om kontakten är i väggen men det går inte att filma och inte att stänga av den… (Och nej – träningspasset fastnade inte på film, tyvärr).

Så häromdagen tog jag med min (digitala) systemkamera ut för att filma med den. Den har högre upplösning så egentligen är den bättre. Men min lilla filmkamera var mig så kär; den var så liten och nätt att jag kunde ha den i fickan – det är ju lite svårt med systemkameran.

Hur som helst så upptäckte jag att den här kameran får med mycket mer i bild :) så jag kan dels vara närmare utan att man bara ser mina skor och Tottes tassar och dels får jag tänka på att inte gå för långt bort. 20 meter bort så ser jag ut som en prick vid horisonten, typ. Tidigare var jag ju tvungen att ta ut lite avstånd för att få med oss på bild. Den här första filmen blev därför inte så kul; vi harvar runt som två prickar lite väl långt bort.

Men jag råkade få med en liten situation där vi löste en plötslig störning ganska bra, så jag gjorde en 1-minutsfilm om det:

Status för Tottes fjärrskiften just nu kommer här:

På god väg, helt klart. Måste ner på golvet igen och träna att backa in i sitt från stå dock.

Dacke fick också vara med lite (ursäkta att jag filmat lite dåligt så hans huvud inte är med helt, men det är ju benen som är det viktiga här i och för sig…):

Här kommer en liten film om vad jag och Totte tränade på clinicen med Maria Brandel. Den träningen gav oss nya utmaningar, som jag delvis har kommit vidare i och dessutom filmat. Så det kommer mer film (ej upplagd på youtube än dock) som då heter Släppa på klicket.

Totte har föresten varit hos veterinären. Han behandlas nu för rävskabb, även om det troligen inte är därför han kliar sig (Dacke kliar sig inte) men för att utesluta det innan man gör en större utredning på eventuell allergi.

Luftburen allergi uppträder ofta i den här åldern men veterinären tyckte att jag redan nu skulle sluta med torrfodret som jag började ge en gång om dagen i början av sommaren. Han får färskfoder annars men det var så praktiskt i somras med torrfoder. + att det är gratis eftersom jag är sponsrad. Ironiskt nog kan han alltså vara allergisk mot det foder som jag går runt och gör reklam för, host host. Kliandet började ju då ungefär och har sedan ökat. Vi får se.

Blodvärdena var bra denna gång förutom ett högt värde kopplat till njurarna som vi skulle hålla ett öga på. Jag har inte märkt att han dricker eller kissar ovanligt mycket men han har varit orolig på sistone och vill ofta ut. Så jag ska lämna in ett urinprov. Och så väntar jag på svar på lite andra prover, så får vi se.

Totte är fortfarande värsta friskusen jämfört med Dacke så jag hoppas vi får ordning på detta snart.

Jag har trasslat.

Rätt rejält och ganska länge, med att lära Totte ställande under gång. (Och JA jag har trasslet på film! (se nedan) ) ;o)

Jag tror jag började lära honom hopp-stå när han var en ganska liten valp. Utan någon finess alls utan mest som ett beteende som var kul att ta fram. I våras insåg jag att det var dags att få till det där som jag vill ha det så han kan lära sig ställande under gång, ett av momenten i klass 1 i lydnaden.

Hans hopp-stå såg då ut lite hur som helst med tassar som flög åt alla håll. Lite som hans osannolikt roliga sitt upp från ligg som jag ju lyckades fånga på film… (Sitt upp från ligg, öh…eller?)

Att hålla på kriterierna är mitt enskilt största problem i träningen. Det problemet blev extra tydligt i den här träningen, jag körde huvudet i väggen ett flertal gånger och kom inte vidare. Vid ett av dessa tillfällen bestämde jag mig för att jag behövde göra tre saker:

1. Skriva en ordentlig kriterieplan

2. Filma min träning

3. Ta hjälp av mina träningskompisar

Jag skriver inte kriterieplaner för precis allt – det beror på vad det är jag ska lära in (på enklare grejer går det ju att ”skriva” den i huvudet). MEN jag vet att det löser problem när jag väl gör det. Momentet blir mycket tydligare och vägen dit mycket enklare. Kriterierna är dynamiska och ändras alltså vid behov efterhand.

Med filmens hjälp kan jag se vad jag gör tokigt och till nästa pass ändra.

Med mina fina träningskompisars spegling av vad jag gör så kan jag ändra saker och med hjälp av deras kreativa förslag kan jag komma ur låsningar.

Planen ser ni nedan. Från kriterie nr 7 började jag lägga på kommando på beteendet. Jag tränade det då på olika nivåer lite hur som helst, ganska lätt. Sen varvade jag kommando-träning och frivilligt hela vägen upp till det färdiga beteendet.

Jag förde bara logg på en dag, anteckningarna finns med nedan. Därefter tog jag hjälp av film och träningskompisar för att komma vidare och slutade loggföra (eftersom jag är lat och för att jag nu märkte tydligt att det gick framåt). Då backade jag även till kriterie 1 och la på omvänt lockande.

Jag kör fem rep i samma pass. Står det en fyra betyder det att fyra av fem rep i ett pass är lyckade. 80% är oftast det jag vill ha för att gå vidare. Jag stannar ofta kvar på samma nivå och kör några pass till för att vara säker på att de lyckade repetitionerna verkligen var bra och inte bara tur…

Här kommer planen (inte så kul läsning kanske, möjligen intressant för er som håller på med samma moment, ni andra kan bara bläddra ner till efter planen :O)).

Kriterieplan ställande under gång

80%-regeln gäller

OBS! Viktigt att han står stilla ända tills belöningen är serverad – han får inte röra sig mellan klick och belöning. Gäller alla steg i planen.

Frivilligt från stillastående framför mig:

1. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag står nära

Dag ett: 4 4 4

2. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag står ett steg längre ifrån

Dag ett: 5 5

3. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag står två steg längre ifrån

Dag ett: 5
4. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag går på stället (avstånd som ovan)

Dag ett: 3  4  5  4  5

5. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag börjar trampa lite, lite bakåt (han ska följa med)

Dag ett: 4 4 3 4

Frivilligt från lite rörelse framåt (dvs jag backar, han följer med):

6. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag börjar trampa lite, lite bakåt

Dag ett: 2 3 2 2 (Problem: rör sig efter att han har stannat – efter klicket)

7. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag går lite fortare bakåt

8. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag går ännu lite fortare bakåt (normal ff-takt)

9. Ställa sig framför mig utan att flytta framtassarna, jag småspringer bakåt

10. Ställa sig när jag står snett vänd mot honom (så han hamnar mer vid min sida) under gång

11. Ställa sig när han går vid min sida, långsamt

12. Ställa sig vid min sida när jag går snabbare

13. Ställa sig vid min sida när jag går i normal ff-takt

Jag har inte filmat alla kriteriestegen i den här vindlande process men både det första och sista och flera däremellan är med. Därför blev det en ganska lång film; förlåt :). Men som vanligt visar jag både med- och motgångar. En hel del motgångar denna gång men vi kom i alla fall ut på andra sidan med hedern hyfsat i behåll :). Puh.

Nu har jag lyckats filma lite störningsträning med Totte, den typen av träning som jag skrev om häromdagen.

Övningen går ut på att jag strösslar Dackes mat över gräsmattan och medan han äter upp den så tränar jag med Totte i samma område, eller strax intill.
Mitt fokus här skiftar. Först är det fokus på att han ska klara släppa störningen och ha fokus på mig. Denna gången var det svårt, jag gick över godiset nästa hela tiden, så jag fick sänka kriterierna rejält i början. Så fort han klarar att släppa störningen så börjar jag fokusera på engagemang i det fria följet. Det är alltså ingen teknikträning av fritt följ utan attityd och uthållighet.

Som vanligt lär jag mig massor av att se träningen på film. Jag drar några slutsatser i filmen:

Och som av en händelse (great minds…) så har allra bästa Siv just skrivit två intressanta inlägg om störningsträning. Det här med tillhörande film med hennes underbara BC Vips gillar jag verkligen, ljuvlig hund, duktig tränare:
http://amokk.no/2011/08/fokus%C3%B8velse-1/

Ok, här kommer lite party då då.

Jag kan inte hålla mig ifrån lydnaden. Den är för rolig. ;o)

Jag tänkte ju att jag skulle släppa all detaljträning och bara köra agility- och jaktträning för att komma ifrån låsningarna kring pip och ljud som i vissa lägen fortfarande är problematiska.

Ok, jag höll mig i några veckor, sedan trillade jag dit igen och nu har jag även trillat dit på att träna det fria följet (som jag ju tänkte lägga på hyllan en längre tid). Jag blev så trött på mig själv som hela tiden gör nya saker – det är så kul med nyinlärning – istället för att faktiskt göra klart vissa grejer så att Totte och jag kan börja tävla. Jag längtar efter att komma någon vart i tävlandet men då måste vi ju starta… Och för att kunna göra det så måste vi avsluta en del grejer som vi påbörjat. OCH fram för allt så måste jag fortfarande få en helt tyst hund.

När jag tränade för Eva Bodfäldt så bestämde jag mig ju för att pausa fritt följ-träningen eftersom den inte funkade (pip-pip-frustration). Sedan dess har jag tänkt på hur jag ska lösa det och börjat prova.

Det jag har gjort nu är att bryta ner fotgåendet i mindre delar. Inget konstigt med andra ord, men vi snackar SJUKT små delar nu ;o). Jag har tagit ett steg och klickat mitt i det, dvs efter ett halvt steg. Sedan har jag klickat för två steg. Sedan tillbaks till ett steg osv.

Jag har också märkt att jag kan börja träningen med att ge honom en slags ”keep going-signal” där jag pratar med honom nästan non stop medan vi går 3-4 meter ”vad duktig du är, bra, helt rätt, duktig kille”. Det roliga är att han då är helt tyst OCH att han behåller den tystnaden när jag startar om gåendet utan att prata med honom. Detta är dock inget jag vill hålla på med i längden.

Det är så faschinernade med pipet under fria följet. Eva B sa ju ”han verkar inte veta vad han håller på med” och det fick mig att tänka: Jag måste ge honom mer information om vad vi håller på med. Men sedan tror jag faktiskt att pipet handlar om belöningsförväntan dessutom – eftersom Totte har svårt med uthållighet vad det än handlar om. Men med små, små steg tar vi oss nu framåt igen.

En annan grej som vi har tränat på sistone är ingångar. Efter att ha haft ingångar som varit alldeles för långt fram (han vände upp för tidigt och satte sig för långt fram) har Totte nu fått rätt bra ingångar. Jag är så nöjd med hur den träningen har gett resultat. Häromdagen gjorde han rätt 100 procent på tio försök.

När jag tränat djup har jag helt enkelt klickat för att han gått förbi mig en bit och belöningsplacerat långt bak. Så småningom har han fått vända upp också. I den här träningen bryr jag mig inte om ifall hunden står eller om den sätter sig. Det är till och med enklare att först träna utan att hunden sätter sig. Jag har också börjat sätta signal på ingången även om jag vill att den viktigaste signalen är att jag ställer upp tävlingsmässigt.

Men med tanke på Tottes behov av tydlighet så är de där orden inte alls dumma att ha med. ”Fot” är ordet så klart och det betyder inte ”nu går vi” utan ”kom in i den här positionen och stanna där” (vilket ska innebära att han behåller positionen – dvs följer mig – när jag börjar gå).

Nedan kommer lite film på dagens träning av ingångar och korta pass med fritt följ.

Idag var vi och tränade på GMBK tillsammans med Anna och Felix. Det var en väldigt rolig träning – och smått absurd. Det regnade nämligen sjukt mycket vissa stunder. Jag är jättenöjd med träningen eftersom Totte och jag vad jag kan minnas aldrig (!) tränat i regn. Jag brukar nämligen avsky det :). Och Totte gillar inte heller regn. Så vi behövde jobba lite på vår attityd kring det där…

Tyvärr fick vi ett rejält bakslag när det gäller att ligga i buren. Buren betyder fortfarande pip – pip för Totte. Att ha med en filt funkar mycket bättre men eftersom det regnade så tänkte jag vara snäll mot den lille hunden.Det gör mig inte så nedslagen trots allt – de senaste dagarna har Totte varit med och tittat på andra som tränat och det har gått bättre än någonsin (liggandes på filten).

Flera saker funkade inte som jag tänkt mig (apporteringen till exempel) och det blev lite hoppsansa med en del oplanerad träning, men det kvittar faktiskt det med. Totte kunde leka och ingångsträningen (på filmen) var kalasfin med en nästan helt tyst hund. Fast han var helt blöt och såg ut som en dränkt katt var han i stort sett med på noterna i en för honom svår miljö med svårt väder.

Anna påpekade att jag lockar för mycket på Totte om han lämnar mig, vilket förvånade mig en hel del. Jag som trodde jag var rätt tyst i det läget (jag babblar en del annars dock). Så det ska jag tänka på!

Nu ska jag planera vårt nästa pass på främmande mark och fundera ut hur jag ska lösa de utmaningar som vi inte kunde lösa i dag. Och här kommer lite film:

Anna gjorde mig också uppmärksam på att jag rör mig och endast är stilla kort, kort när Totte ska repetera ingången. Just nu funkar inte ingången om jag inte har rört mig precis innan så det är lite kvar där.

Jag filmade tyvärr inte det men när jag belönar med att kasta godis på marken (istället för som på filmen där jag belönar att han står kvar medan jag ställer mig framför honom) så är det som om han inte fattar vad han ska göra. Han slutar göra ingångarna.

Signalen för honom för att komma in vid min sida är alltså inte att jag ställer mig i tävlingsposition. Signalen är att jag belönar honom med en godis framför mig och därefter rätar upp mig (i tävlingspositon). Endast då gör han ingången. Vilket inte är konstigt för det är så vi har tränat.

Så det ska vi ändra på!

Det absolut första jag tränar för att få till ett läggande under gång är tekniken i läggandet. Det gör jag stående eller sittande (med Totte sittande – han är så liten så det är så bekvämt att sitta ner + att jag har svårt att se hur han rör tassarna om jag står) framför hunden.

Jag vill att hunden ska få in ”fällknivslägganden” där den liksom fäller sig bakåt och jag shejpar fram den teknik jag vill ha. Jag tänker bakåt. Totte fick utveckla sin teknik genom bugandet (som en lekinvit) men jag har också tränat att han först fått backa och direkt från backandet lägga sig ner.

Det är bra att få med bakåttänket redan från början. Senare ska hunden ju bromsa för att lägga sig – både från gående och springande, har de redan innan lärt sig att ligg betyder att ”tänka” bakåt så får man lite gratis då. (Det finns en film på hur jag tränar tekniken på frivilliga lägganden om du vill se mer av den tidiga träningen).

De här stegen går jag igenom för att få till läggandet under gång:

1. Teknikträning – bugande, backande, fällkniven – av själva läggandet (shejping!)
2. Frivilligt ligg från stående framför mig
3. Frivilligt ligg från gående framför mig
4. Frivilligt ligg från gående vid min sida
5. Jag ger kommandot ”ligg” samtidig som beteendet utförs frivilligt framför mig
6. Jag ger kommandot ”ligg” samtidigt som beteendet utförs frivilligt vid min sida
7. Jag ger kommandot ”ligg” strax före beteendet utförs frivilligt vid min sida
8. Jag förstärker beteendet endast om kommandot är givet på förhand
9. Jag ger andra signaler och förstärker inte beteendet (ger också det riktiga kommandot och förstärker!)

Jag testar alla steg i olika (svåra) miljöer! Beroende på störningar så sänker jag kriterierna när det behövs. Till exempel kan jag vara på nummer 9 hemma i trädgården men nummer 5 på brukshundsklubben en dag då det är fullt med hundar som tränar.

Gällande nummer 5 & 6 på listan så jobbar jag inte alltid med det – det går ofta att hoppa rakt på nummer 7. Oftast har hunden en sådan förväntning på att det är det här som ska göras (eftersom vi tränat det precis) så då går det att gå vidare lite fortare.

När det gäller nummer 9 på min lista så vet jag att det finns dem som vill att alla ord ska betyda något, det ska inte finnas några nonsensord i träningen. När de säger ett ord så ska det betyda något för hunden, att ha ord som inte betyder något kan bara verka förvirrande. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det ena eller det andra faktiskt. Jag har använt nonsensord ”gran, ägg, blomma” i träningen av Dacke och det funkar så tillvida att inget händer – han koncentrerar sig som 17 och när ”rätt” ord kommer så gör han beteendet blixtsnabbt. Vi får se vad som händer med Totte.

Här kommer en film som visar Tottes träning av steg 2 – 8.