Lite motigt nu. Tassla har haft en jobbig och svacka där hon bara blivit mer och mer irriterad av något som verkat vara en diffus smärta kommen från svans/rygg/bakdel/mage. Jag har försökt förtränga det. Inte så begåvat men jag står inte ut med att hon skulle vara skadad …

Men i förra veckan eskalerade det med rädsloreaktioner och ett tydligt ”pekande” mot magen/ryggen. Arg var hon också. Och hade svårt att koppla av. Jag fick panik och bokade tid hos veterinären. Dagen efter, på en promenad, ville hon inte gå – hon försökte kravla upp i min famn tre gånger. Och plötsligt slog det mig. De där vita plupparna jag sett i hennes avföring var nog inte några fröer som hon råkat sätta i sig. Jag slängde in hunden i bilen och åkte hem och avmaskade!

Jag ska inte gå in i detalj vad som kom ut dagen efter, men redan ett- och ett halvt dygn senare hade jag fått tillbaks mitt gamla vanlig Trassel.  GUD. SÅ. SKÖNT. Detta är andra gången hon får ett allvarligt maskangrepp – i höstas fick hon ju lungmask vilket jag fattade först efter någon månad av harklande. Nu blir det nog regelbunden avmaskning för den här damen fortsättningsvis.

Några dagar senare började Tassla löpa och hennes humör verkar ha påverkats direkt denna gång, så nu ska vi dra på med hallontéet som vi köpte inför förra löpet. Då blev hon ju aldrig låg – nu hoppas jag få reda på om det var en slump eller om téet faktiskt hjälper.

Totte har under flera månade fått ökade problem med sina ögon samt med klåda i öronen och på tassarna. Jag har besökt några olika veterinärer ett par gånger det senaste halvåret och de säger med en och samma mun att jag måste köra en elimineringsdiet på honom. Jag har skruvat på mig och inte känt det som ett särskilt bra alternativ. Totte går ju på Hills w/d som är ett magfoder med väldigt hög halt av fiber. Jag är så rädd att hans magproblem kommer åter om jag ska byta till ett foder med mindre fiber. Dessutom så är jag lite irriterad över detta tjat om dieter. Jag vet redan, efter att ha testat själv, vad Totte är överkänslig mot när det gäller föda. Jag tror att han även har en mer diffus allergi kanske kopplat till pollen eller damm eller något i miljön. Och hur ska en elimineringsdiet hjälpa mig att komma fram till vad det är? Men det kanske är jag som inte fattat storheten i detta.

Men ju länge in i våren vi kommit desto värre har Totte blivit. Hans ögon är bedrövliga. Jag har bett om hjälp med lindring men får bara höra att jag måste göra den där dieten. Hans ögon är nu svullna, gojjiga, röda och rinniga. Jag torkar ur dem tre gånger om dagen och försöker dämpa irritationen med kamomillté, som en veterinär tipsade om.

Konstigt nog verkar det inte ha satt sig på hans psyke. Tills nu. För idag hade han en en riktig genomklappning. Han fick följa med på kurs för Siv och han pep och ylade i sju timmar bortsett för 45 minuter mitt på dagen då han slocknade. Att ha honom i bilen var det inte tal om. Han fick sitta hos mig hela dagen och jag fick i princip ångest när han bara lät och lät och var så orolig. Både han och jag var helt förstörda när dagen var slut. Jag åkte bara hem och grät. Jag känner mig så maktlös när det gäller detta. Jag vet inte hur jag ska lösa det – och ingen annan verkar veta det heller.

Så när jag kom hem bestämde jag mig för att jag måste bryta det skov av elände som han är inne i och började därför med kortisonet igen. Jag ska bara låta honom  gå på det i några veckor. Först en högre dos och sedan trappa ner. För vi måste bryta det här tillståndet och få ordning på ögonen. Och under tiden får jag börja med den där dieten och se om den kan ge något mer än det jag redan vet.

Usch vad bedrövlig det känns. :(