Äntligen! NU har vi gjort vår elitdebut.

Det var roligt, gick för snabbt (hann inte njuta) och var skitsvårt. Jag nådde mitt mål med att vi skulle ha kul och ha en bra känsla hela programmet och det känns otroligt bra. Tänk, bara för ett halvår sedan så var det min värsta skräck – dålig, låg känsla. Och den lurade inte ens runt hörnet idag! Idag när vi gjorde vår svåraste tävling någonsin och det var debut för både mig och Tassla i den svåraste lydnadsklassen.

Jag känner mig så stolt och glad över det!

Och oj vad svårt det var. Jag visste ju det innan, att det skulle bli svårt och att jag inte gjorde det lätt för oss. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Fördelen med att debutera på en sådan här svår tävling (upplägget med två ringar, omkastad momentordning som man fick veta först på morgonen, ny plats för oss) är ju att nu kommer en hel del annat kännas lätt. Eller i alla fall lättare. ;)

Jag hade bestämt innan att jag inte skulle chansa det minsta lilla med gruppmomenten. Minst lilla osäkerhet hos Tassla och jag hoppar över dem. Hon ska banne mig inte få ligga och träna på att vara tryckt och orolig. Nope. Men jag hade ju turen att gruppmomenten kom sist. Kvällen innan tävlingen var jag i  hallen en stund och gick och gömde mig bakom det stora skynken som de brukar använda och gav Tassla massor leverpastej för att hon satt eller låg lugnt.

Efter att ha genomfört alla andra moment bestämde jag mig för att bara göra sitt i grupp. Den är kortare och sitter gör hon, möjligen kan det komma tramp. Om hon blir osäker i platsen så sätter hon sig.

Inför gruppmomenten så hängde jag i hallen som leder in till arenan ihop med min grupp i säkert tio minuter. Perfekt uppladdning för Tassla som bara fick äta köttbullar och sitta och vänja sig vid de andra. Så när vi lämnade hundarna i sittandet så såg jag på hela henne att hon var precis lika trygg som hemma på ”vår” arena. Så otroligt skönt! Så jag ändrade mig till platsen, efter att ha konfererat lite bakom skynket med gruppmedlemmarna som var peppiga och stöttade min tanke (deras hundar hade inte blivit störda om hon satte sig). Platsen gick superfint, vi fick tio poäng, men viktigast av allt – jag såg på hela hunden hur bra den här upplevelsen var för henne! Det var värt hela starten idag!!!

Jag är SÅ nöjd med mig själv där – att jag kunde bestämma mig för en sak, utvärdera, ombestämma och veta att jag tog ett klokt och övervägt beslut. Inga chansningar när det gäller Tasslas känsla. Aldrig!

Men resten då? JO, det var som sagt ursvårt. Vi fick grymt bra och tydliga svar på vad som inte funkar i en tävlingsmässig kedja! Inget överraskade mig, möjligen att Tassla mer eller mindre försökte smula sönder (!) vittringspinnen, men allt var logiskt. Det känns också bra. Det hade varit mycket värre om jag inte fattat varför saker och ting hände. Sedan ska man ju ha lite tur ibland också och det det hade inte vi idag. Men jag vill inte förlita mig på turen så det gjorde inget det heller. ;) Tur är kul ibland men inte så hållbart.

Jag gjorde en del förarfel som handlar om att jag är orutinerad. MEN jag gjorde också en del bra räddningar, där jag räddade oss från fler nollor. Jag kände mig bara riktigt förvirrad en enda gång (i z:at, kommer till det längre ner). Och lite handfallen en annan gång (i inkallningen). Och gissa vad? Det var dessa två moment som vi nollade. Jepp: Logiskt.

Jag är också nöjd med att jag inte lyckades skrämma mig själv med negativa tankar inför starten. Jag är nästan förvånad över det. För när första ringen startar med vårt svåraste moment – inkallningen – och sedan går rakt över i ett stillsamt Z:a så borde jag tänkt ”det här blir svårt” men det gjorde jag inte. Jag koncentrerade mig bara stenhårt på vad jag skulle göra under och mellan momenten för att det skulle blir bra. Att det inte räckte är ju bara ett lärande. Vad kan jag göra annorlunda nästa gång?

Ja, vi gick hårt ut med två nollor i de första momenten. Jag tittar aldrig på poängen när jag är inne på plan men jag är ju inte dum, om hunden missar två skiften i Z:at och dessutom följer med en runt konen så har man ju en nolla … Inte ens denna inledande kraftiga nedförsbacke berörde mig faktiskt.

Inkallning med ställande och läggande:
NÖJD med: Att hon låg ner och inte satte sig upp när jag gick i väg!
Förbättringspotential: Jag måste lära mig att avståndsbedöma. Hunden får inte stanna längre än tre hundlängder från konen. Jag måste ropa tidigare. Och så måste Tasslas stannande bli mycket bättre. Jag körde handsignal idag, det är lite för nytt och hon var tveksam. Läggandena som varit grymma på träning blev också osäkra när de kom ut i den här miljön. Farten sista biten behöver ökas.
Poäng: 0

 

Z:at:
NÖJD med: Att hon sista sträckan fattar vad vi håller på med ;). Bättre sent än aldrig.
Förbättringspotential: Hoppsan hejsan! Jag måste träna på att växla från full fart, inte få gå mer än två meter och sedan köra Z:at direkt. Apsvårt att samla ihop Tassla där. MEN om jag inte haft en tupp i halsen och sagt mitt stå så himla osäkert och tyst så kanske det hade gått ändå. Nu blev Tassla osäker på vad jag faktiskt menade. Jag måste säga mina kommandon HÖGT och TYDLIGT! Och så ska vi försöka att inte krocka med konerna i högersvängarna. ;)
Poäng: 0

Rutan:
NÖJD med: Hur snyggt och hemligt jag ställer in henne innan momentet. :) Min räddning när Tassla bestämmer sig för att vända INNAN konen. Jag drar till med ett stanna som om det var meningen. Hur jag har is i magen när hon ändrar riktning till konen som stör från Z:at och bara väntar ut henne – och då springer hon in i rutan. Att jag lyckas kommendera in henne i rutan igen – trots allt strul vi har haft med rutan rätt länge. Att jag ”bara” använder fyra kommandon – vid fem blir man nollad … hennes fart från rutan och hur snyggt hon glider upp bredvid mig. Hennes attityd!
Förbättringspotential: Den där plastringen som de använde för att markera ringen runt konen var ju en helt ny erfarenhet! Konstig, sa Tassla. Måste träna ännu mer med störningskoner. Punkten i rutan. Att dirigera ännu mer specifikt på långt håll.
Poäng: 6,5

Fjärr:
NÖJD med: Alla skiften på första kommandot! De flesta riktigt snygga.

Förbättringspotential: Lite, lite tramp kommer in i ett läggande från stå och ett sitt från ligg. Det är avståndet som är det svåraste här tror jag. Och så detta nesliga avslut! Men inte konstigt alls: Jag har peppat fjärren en del och låtit henne hoppa upp och fånga godis när jag kommit fram till henne. Jag tror det var det som poppade upp här. Slut på det nu, kan jag säga. Övertränas!
Poäng: 7,5

I ring 2 började vi med fritt följ. Jag är överlag väldigt nöjd med Tasslas transporter. Transporten in i ring två blev bra också. :)

Fritt följ:
NÖJD med: Attityden! Jag har fått en hund som gillar fritt följ. Det är en fantastisk framgång. Nu har vi bara tekniken kvar … hahaha
Förbättringspotential: Jag vet inte var jag ska börja. Allt?
Poäng: 5,5

Dirigeringsapportering:
NÖJD med: Hur hon tar mitt dirigeringskommando till slut. Upptaget och farten in.
Förbättringspotential: Inte heller här är jag så förvånad över det som hände vid konskicket. Hon har, efter att jag har dirigerat om henne en del i det här momentet, blivit lite osäker på att springa med full fart mot konen. Det är som att det uppstår en konflikt i hennes hjärna – hon ska springa men ändå inte rakt fram till mittenapporten. Så varianter på detta har dykt upp på träning på sistone. Att hon sätter sig vid konen är ingår i tvekan. Dessutom så är ju tugget bedrövligt. Inte heller här sätter hon sig i avslutet. Jag börjar faktiskt bli lite fundersam på de där grejerna – att hon inte sätter sig. Hon har haft lite trubbel med sina analsäckar på sistone. Tror bestämt de ska kollas upp.

Poäng: 5

 

Vittring:
NÖJD med: Bra urval. I princip på första övernosningen … Bra fart ut.
Förbättringspotential: Ujujuj! Jag trodde faktiskt vi hade kommit vidare med att inte tugga på pinnen. Men det höll uppenbarligen inte i en kedja på det här viset. Det syns kanske inte så väldigt mycket på filmen men det var ett av de värsta tuggen vi haft! Modell ”flisa pinnen”. Hm. Farten in är också seg. Verkar lite konfliktfyllt även här – tugg och seg fart in. Tål att funderas på hur den kombon bäst tränas.
Poäng: 7,5

Hoppapport:
NÖJD med:
Sitter stadigt, hoppar ut fint, ingången är fin och hon sitter rakt utan att tugga.

Förbättringspotential:
Well, jag kanske borde börja träna det här momentet, eller? Jag fuskar mig fram med att kasta trä på träning och överraska henne på tävling med metallen. Håller ju om man tävlar en gång i halvåret, ett tag i alla fall. ;) Hon tycker den är pestäcklig att lyfta och bära. Det är bara tillbaks till grundträningen som gäller. Detta moment gav dock dagens högsta poäng (förutom gruppmomenten).

Poäng: 8,5

182,5 ynka poäng kammade vi ihop. Jag tittar på de där siffrorna och rycker på axlarna. Får man så låga poäng så kan det ju bara bli bättre. Vi slår underifrån! :)

Jag tycker det är en rätt bra inställning att ha: Poängen är inte så viktiga men man ska ta tillfället i akt att glädjas massor när de är höga. :) I övrigt är det analysen av det som händer och sker som är det viktiga. Och den börjar jag bli rätt bra på faktiskt.

Nu kör vi vidare! Vi har massor att göra. Det ska bli kul! :)

 Tack Jenny för att du filmade och peppade!