Uj igår hade jag en superduperrolig dag ihop med Snille och smak-gänget. Vi ses inte så ofta nuförtiden men när vi väl gör det försöker vi få kvalitet i umgänget och träningen vill jag lova! Igår fyllde jag dessutom år och jag piskade de andra till att förstå att mina födelsedagar är allvarliga saker som kräver både presenter, tårta och allmän hyllning. ;)
Fika med stil!
Snille och smak bildades för att hundföraren, instruktören, domaren och klokkvinnan Jenny Wibäck utlyste en tävlingen där andemeningen var typ ”gå ihop ett gäng och peppa varandra och tävla ihop” och så blev vi en grupp med ett namn och ett motto ”Snille och smak – ett lag för främjande av vetenskaplig och konstnärlig hundträning”. :)
Jag, AnnaKarin, Åsa och Anette; alla snillena.
Vi tränade ihop som tokar första året, försökte få till tävlingar också men lyckades bara med några – men fram för allt så hittade vi en superfin träningsgemenskap där vi lärde oss varandra och våra hundar på ett helt outstanding vis. Och nu har vi följts åt så länge att vi verkligen kan varandra, vet vad man har kämpat med och kommit vidare med och gläds åt varandras framsteg och peppar i motgång.
Vi vann ett pris i den där tävlingen som Jenny utlysta – fyra timmars hallhyra i Lotushallen (lite norr om Halmstad). Och då passade vi på att hyra in Jenny Wibäck som tränare – en snilleblixt skulle det visa sig!
Anette vinner tävlingen ”snyggast pimpad termosmugg”. Lätt.
Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att Jenny gav oss en himla härlig kick att komma vidare i träningen.
Jag gjorde inledningsvis en tävlingsmässig kedja på fotgåendet, rutan, z:at och apporteringsdirigeringen. Jag tog i princip ut Tassla direkt – bara två minuters uppvärmning – och satte igång fria följet. Hej och hå! Totalt överladdad hund som sladdade i svängarna, studsade i språngmarsch och flåsade som en blåsbälg. Sorterat under avdelningen ”saker jag aldrig trodde vi skulle få höra”: ”Nu är det nog dags att lugna ner fria följet lite …”
Tassla till och med SKÄLLDE i den tävlingsmässiga belöningen efteråt vilket ALDRIG någonsin har hänt. Jösses!
Men så rätt! Jag måste ju lugna ner det här nu. Hon har tokhög förväntan på fotgåendet och känslan har blivit lite … over the top. Den eviga balansen!
Idag när jag tränade en stund så började jag gå mycket lugnare, belönade bara med godis och gärna med lite omvänt lockande och vad hände då? Jo, jag fick ett fritt följ som var MYCKET MER HARMONISKT! Otrolig känsla. Och svängarna (det är högersvängar vi talar om, vänster är bra) blev riktigt sansade. Så nu ska det jobbas på den flanken ett tag.
Jenny hade dessutom några små, bra tips som gjorde att några saker som vi pillar med nu halkade rätt. Älskar sån´t! En liten grej som gjorde stor skillnad i vårt strul med rutan var hur jag belönar den. Rutan strular på flera fronter – hon har börjat göra stor U-svängar istället för att sno sig runt snabbt och hamnar då fel – till och med lite utanför rutan och rätt ofta vänder hon upp för tidigt.
En del av lösningen av det förstnämnda problemet var att jag, efter att jag skickat henne mot rutan, själv sprang till konen som hon skickades ifrån och när jag sedan ropade ”nu” var bollen redan på väg genom luften och i samma ögonblick som hon vände upp landade den (ungefär) där hon stod. Det hjälpte henne massor! Hon vände upp så mycket bättre efter det. Så himla enkelt – dvs en sådan liten justering och så bra resultat. Mycket bra tips!
Överhuvudtaget så gav den här dagens träning mig rätt gott självförtroende. Det kan behövas just nu så det var skönt. Här kommer ett klipp på vårt z:a:
Jag har blivit bättre på att gå i z:at men fortfarande så måste jag vinkla mycket skarpare vid konerna OCH inte gå för lång ifrån (den osynliga) linjen mellan konerna. I det andra skiftet hör man inte att jag säger ”kom” när jag tar upp henne, jag måste prata så domaren hör – för hunden får inte resa sig av sig själv. Och så måste jag få till ett bättre avslut. Men det tar sig!
Sedan gjorde vi en grym apporteringsdirigering där jag ”bara” ska jobba lite mer med konskicket (lite långsamt nu) och lite extra med hennes tugg i ingången så kommer vi äga världen med den sedan. :D
Bra dag!
Idag har Elsa och jag hållit apporteringskurs på Göteborgshundarena med 12 härliga ekipage, det blev en toppendag det med. Den avslutades med att jag fick en jättefin present av Elsa och Åsa, mina två kumpaner i Klickerförlaget: Silverörhängen föreställande apporter! Äntligen kan jag ta lydnaden till en helt ny nördnivå, hahaha …
Men visst är de urtjusiga?
Jag är omgiven av många kärleksfulla och fina människor och för det är jag oändligt tacksam. <3
