Jag har en träningskompis som har en sådan där ”skjuten-ur-en-kanonkula-hund” och jag brukar retas med henne för att hon nästan jämt tränar fartmoment. Hon tycker de långsamma momenten är lite halvtråkiga tror jag och i fartmomenten blir både hon och hunden helt tokglada. När hon behöver pepp så tränar hon lite fartmoment, när hon ska belöna sig för väl utfört (långsamt) arbete belönar hon sig med fartmoment. JAG FÖRSTÅR HENNE!

Man blir ju helt HÖG av att träna så där mycket fart!

Jag kör tokträningar just nu (dvs när jag väl tränar, ligger lite lågt med träningen för tillfället), med galet med lek, snabba gripanden, snabba starter, tokiga bollbelöningar (Tassla är en bollgalning med en lätt manisk sida som behöver hållas lite i schack men just nu är det där användbart) och MASSOR spring. Och vi har SÅ roligt!

Det bästa är att Tassla känns helt sig själv igen och hon morrar och kastar sig i leksaken, springer så där härligt fort som bara hon kan och är helt darrig i kroppen av förväntan att få springa runt konen. I slutet av den här sommaren har jag väl en hund som tjuvstartar och tjuter, hahaha … Nej, så långt ska det inte få gå – som till ljud – men lite tjuvstarter skulle jag inte tacka nej till. Jag har en sådan galet lydig hund … ;)

Idag tränade jag först ”bytaleken” med högt tempo, där jag snodde leksaken om hon var för långsam att byta. Därefter tränade vi konskick. Jag vill att hon ska KASTA sig mot konen och vända på en femöring. För att få till det fick jag träna väldigt nära konen idag. Lek, lek och ur kampleken på ”ja” kasta sig runt konen och ny lek igen. Där har jag lite kvar att mixtra med men det gick absolut framåt.

Sedan drog jag på med rutan på 25 meters avstånd och för att göra henne het på den så lade jag ut pipbollen ibland och ibland inte. Jag stod också och ”hetsade” henne vid konen och viskade ”vaaar är rutan” och när hon liksom började rycka i kroppen för att få sticka så skickade jag henne.  Det blev faktiskt några superbra repetitioner! Jag fick med en på film:

Dessutom blev det dirigeringsapportering och vittring. Eftersom jag inte är nöjd med farten till konskicken än så gör jag inte dem, utan placerar henne vid konen och börjar där. Tassla har hög fart in med apporten men inte lika hög ut till den. Måste fundera lite på hur jag kan öka den. Kanske räcker det med att tokbelöna på slutet för att höja hela momentet. Kanske ska jag öka avståndet lite, för med avstånd ökar hennes fart.

Vittringen var idag så där så att den gjorde mig knasigt lycklig! Fart ut och in och tog pinnen på första sniffet! Vi ska bli SÅ jäkla bra i det momentet – det är mitt favoritmoment!!!

Jag slängde också in lite fotgående och japp, det hjälper att ha henne så där hög – då blir fotgåendet mer stunsigt och säkert. OCH likaså blir sitt, ligg, stå i z-träningen mycket mer stunsiga.

Och så fjärr på slutet. Kanske inte helt konstigt att det dyker upp knasigheter i fjärren efter att i typ en timme ha tränat fart och lekt galet. :) När jag lämnar henne efter första nedläggandet så sätter hon sig upp – en grej som vi ALDRIG haft förut. Jag fick förstärka flera gånger att hon låg kvar innan jag kunde göra några skiften. Och även i fjärren tänker jag PEPP. Jag gör skiften på lååånga avstånd och kastar boll som belöning efter ett eller max två skiften just nu. Idag lyckades vi komma över problemet ”jag-kan-endast-ställa-mig-från-sitt-om-du-står-mindre-än-tio-meter-ifrån-mig-annars-rör-jag-mig-inte-ur-fläcken”.

Jag har underskattat Tasslas kondition också märker jag. Hon orkar rätt mycket faktiskt, rätt långa pass. Men givetvis tar vi flera pauser – då tränar jag Totte. Det känns som en härlig utmaning att få HÖG FART på Totte men jag försöker! Fast hög Tottefart och hög Tasslafart är två helt helt olika sorts fart ändå. ;) Men nu galopperar Totte faktiskt till rutan, bara det! Det känns fint.

Och japp, jag är lite hög och rusig när jag skriver det här! ;)